Nytt ARC-drama:

Svenskar räddade roderhaverist

Sent i lördags sände i hårt väder på Atlanten svenskägda More 55:an Lady Nor ut ett nödmeddelande om att man smällt i något, tappat styrningen och trodde att båten skulle sjunka. Den slovenska besättningen som chartrat båten, greps av panik och begärde undsättning av närmsta More-båt, som var Lia of Sweden.

Nödmeddelande från Lady Nor natten till söndag vidarebefordrades av andra ARC-båtar, då avståndet vid tillfället var 60 – 70 sjömil utom VHF-räckvidd. Men trots avståndet och trots vädret tvekade inte skepparen på Lia, Fredrik Olsson att vända tillbaka. Efter en hård kryss kom han fram till den angivna positionen, men då var det mitt i natten.

Synen som mötte oss var obehaglig och dramatisk med flaxande segel och båten, som drev okontrollerat med vinden. Besättningen var i panik och skepparen begärde att de skulle få överge båten omedelbart. Vi kom då överens om att flytta över folk till vår båt när det ljusnade med hjälp av jollen och det lyckades, berättar Fredrik Olsson via satellittelefon.

Han beskriver hur han fick kontakt med de övriga More-båtarna, att de kom till positionen och höll sig stand-by i närheten. Delar av den slovenska besättningen fördes över till More Grey eftersom man annars skulle bli 13 personer på Lia.

INGEN FARA
När evakueringen var klar, bestämde sig skeppare Fredrik för att stanna kvar ombord på Lady Nor, att undersöka skadorna och göra upp en plan på hur styrförmågan kunde upprättas igen.

Jag förstod att dom skadat rodret, men också att ingen fara fanns för att båten skulle sjunka. Inget vatten fanns i kölsvinet, inga sprickor syntes i skrovet och roderaxeln satt fortfarande på plats. Det sade mig att även om roderbladet skulle vara borta, höll kollisionsskottet i aktern tätt.

Men vädret var fortfarande hårt med vindar på 30 - 40 knop i området och båtarna hotade att driva in i ännu värre väder. Med hjälp av tampar lyckades vi till slut och kunde börja bogseringen mot ett stiltjeområde söderöver, berättar Fredrik Olsson, som då fortsatt befann sig ombord på Lady Nor. Han fick dock över ett par av slovenerna igen för att få avlösning.

När man efter ett drygt dygn nådde området med stiltje, kunde rodret inspekteras genom att Fredrik och hans skepparkollega Staffan Andrén dök ner under aktern. De kunde då konstatera att största delen av roderbladet var borta och att nedre delen av axeln var böjd.

FODRAL LÖSNINGEN
Väl ombord igen började vi klura på hur vi bäst skulle kunna ordna styrförmåga igen och fann att göra ett nödroder med spinnakerbommen och durkar, inte skulle bli bra. Istället kom vi på att bästa lösningen vore att göra ett nytt roderblad. Alltså sågade vi till ett par durkar, som vi sydde ihop till ett fodral som vi tänkte trä utanpå roderaxeln.

Så bestämde vi, men hur få på fodralet? Först tänkte vi lossa hela rodret från båten och hala ombord det. Men på grund av sjögången tyckte Staffan och jag att det verkade riskabelt och beslöt istället att trä på det i vattnet och skruva fast halvorna runt hjärtstocken.

Fredrik och Staffan klarade operationen, även om det tog dem en hel dag i vattnet. Från soluppgången till mörkrets inbrott i söndags höll de på. Här hemma på torra land kan man knappt föreställa sig två man i 8-9 timmar i vattnet mitt ute på Atlanten med en enda sak i sinnet – att få Lady Nor styrbar igen. Mod och målmedvetenhet kan den slovenska besättningen tacka sina undsättare för.

Idag tisdag är allt väl igen ombord på Morebåtarna. Slovenerna är tillbaka på Lady Nor, vi fick över några från Lia med hjälp av jollen och några från Mrs Robinson.

KOLLISION MED VAL
Vad som hände tror Fredrik inte var att roderbladet lossnade, utan att Lady Nor i nattens mörker kan ha kolliderat med en val. Den slutsatsen tycker han ligger nära till eftersom nedre delen av roderaxeln var böjd, besättningen hörde en smäll och att båten gjorde en ofrivillig gipp, som om den körde in i något. Farten vid tillfället var cirka tolv knop.

- Vi ser mycket val och när jag och Staffan jobbade med att få på fodralet kom några oväntat nära, säger Fredrik.

I villervallan och mörkret uppfattade en man på Lady Nor att gippen var på väg och slet undan sin kompis. Båda föll handlöst i sittbrunnen med en bruten näsa och en käke ur led som följd. Som tur är, är en i besättningen på Lia läkare och har hjälpt slovenerna.

Denna tisdag eftermiddag har de fyra Morebåtarna, Lia, Lady Nor, Mrs Robinson och More Grey cirka 1 520 M kvar till St Lucia. De tar det dock lugnt för att spara på nödlösningen och håller ihop. Om tio dagar hoppas besättningarna sikta land. Och man har mat, vatten och diesel så det räcker och är vid gott humör.

I BRA SÄLLSKAP
Händelsen med Lady Nor visar på poängen med segla i sällskap över Atlanten. Utan de andra Morebåtarna, och utan kuraget hos Fredrik Olsson och Staffan Andrén, är frågan vad som hade hänt? Om slovenerna Sandi Fon och Nenad Petrovic inte fått deras hjälp, hade de övergett Lady Nor, gått i livflotten och More Sailing hade haft en båt mindre i sin flotta.

Vi som havskappseglar får oss också en tankeställare – är vi redo vid ett roderhaveri?

Under tiden seglar More Fun med ryska besättningen ledd av Alexey Murashkin på och leder klassen för åttonde dagen i rad. Totalt ligger man på 22:a plats.

Först i mål i årets ARC blev amerikanska racern Rambler 88 med George Davis. Nya rekordtiden är 8 dagar, 6 timmar, 29 minuter och 15 sek. Bästa svenskbåt är Talanta med Mikael Ryking – åtta totalt.

Curt Gelin