Svenskhamnen

Rubicon har korsat Indiska Oceanen till Reunion. Nu är vi tre långsegelbåtar från Sverige som har fått lägga till i en i övrigt stängd värld. Alla länder har stängt sina hamnar och låter ibland inte ens seglare ankra.

Men nu kan vi ligga lugnt tills den värsta coronastormen blåst över.

Kommentera Svenskhamnen

Fristaden - från Plan C till E

Jag sitter i fören av Hafsorkestern mitt på Indiska Oceanen, iklädd min fasthakade flytväst. När nosen dyker i vågorna doppar mina fötter i det varma vattnet. Vindrodret styr och passadvinden blåser. Kursen ligger på den franska kolonin Reunion, där jag nu ser hopp om att kunna realisera Plan D eller Plan E, med hjälp av norska konsuln.

Läs mer: Fristaden - från Plan C till E

Tredje dagen

Idag kommer jag att passera ekvatorn för femte gången på den här seglingen. Det ska bli en gång till i Atlanten. De två första dagarna på hemresan seglade jag 198 sjömil. Det är en snittfart på 4 knop. Om jag kan hålla den är jag hemma i slutet på augusti. Helst vill jag segla i 5 knop och komma hem i början på augusti. Det är 11 480 sjömil kvar.

Läs mer: Tredje dagen

Hejdå Maldiverna!

Hejdå Maldiverna!

Söndag morgon åker jag hem. Världen har blivit för farlig. Många ligger kvar och hoppas att det snart ska bli bra. Jag hoppas de har rätt, men tar det säkra före det osäkra och seglar hem, inspirerad av ensamseglaren Anders Eriksson som seglade runt hela jorden i sin Malala.

Läs mer: Hejdå Maldiverna!

Plan C

Det här går inte! Min första plan, att fortsätta till Seychellerna, Madagaskar, Sydafrika och Brasilien är ju helkörd av coronapandemin. Plan B, att ligga kvar i Maldiverna och vänta tills det går över, pallar jag inte och dessutom ser worst case lite läskig ut i det alternativet.

Återstår Plan C. C som i Corona. Att segla hem. Ensam. Non stop.

Läs mer: Plan C