Mot Polynesien

Lördag 6 oktober
Vi har seglat över 1000 sjömil i nio dagar. Ungefär 2000 kvar till Marquesas-öarna. Vi börjar komma in i lunken. Vaktgång på natten fyra timmar i stöten. Bokläsning på dagen, och med pannlampa på natten. Snart är böckerna slut. Vi har två veckor kvar.

Läs mer: Mot Polynesien

Myteriet i paradiset vid vägskälet

Anders har Galapagos på sin bucket list. Eller hade. Han har rest, dykt och snorklat runt halva världen. Han seglar med från Panama för att simma med sjölejon, hajar och mantor. Och Aina som också drömt om det här sista paradiset på jorden flyger hit och hem. Med Hafsorkestern får vi bara segla till tre hamnar, trots att vi betalar runt 20 000 SEK.

Läs mer: Myteriet i paradiset vid vägskälet

Vägen till Galapagos

Vi checkar ut från Panama, tror vi i alla fall. När vi kommer till Galapagos visar det sig att tullaren på Marina Flamenco har checkat in oss till Panama en gång till. Men agent Bolivar fixar det och vi slipper segla tillbaks 10 dar. Däremot måste vi ut 40 sjömil och skrapa botten från några slags maskliknande varelser som vuxit till sig under överfarten. Anders snorklar i kraftig sjögång.

Men först var vi på Pärlöarna, söder om Panama City. Vi mötte San Peur med Fred och Grete i första viken på den mest bebodda ön. På väg in mellan öarna mötte vi våra första knölvalar. Nästa dag när vi gick vidare såg vi dem hoppa på närmare håll, många meter upp.

Läs mer: Vägen till Galapagos

Mellan oceanerna

Nu har vi hunnit till Galapagosöarna, efter lekande valar på Pärlöarna och liftande sulor på Silla havet. Men mer om det senare. Först tog sig Hafsorkestern genom Nya Världen till oceanen på andra sidan. Nu finns det ingen väg tillbaka.

Den är inte riktigt som Göta Kanal. Kortare och bredare. Och mycket större båtar. Vi fritidsbåtar får hänga med på nåder och sen Panama tog över från USA 1993 kostar det mycket pengar och strikta regler.

Här börjar jorden runt på riktigt.

Läs mer: Mellan oceanerna

Välkommen till familjen Vifslan!

Vi har blivit fler och fler ombord. På västkusten kopplades autopiloten Edvard in och gummibåten Lilla My hängdes upp i targabågen bak. Nu har vindrodret Vifslan monterats på akterspegeln och gummit får inte längre plats där. Hon får hänga på släp, blockera fördäck eller blåsas ur och packas på rufftaket.

Men jag har också gjort något hemskt. Kastat av en medseglerska. Och använt ett fult ord.

Läs mer: Välkommen till familjen Vifslan!