Högfärdigt

De svenska högarna

Ibland känns det bara så rätt. Som på Björkskär när jag hälsar på tillsyningsmannen, som berättar att han varit där i 38 år, för Lidingö kommun, som äger öarna. Gräset är grönt, huset välskött och bryggan är hel och stabil. Att viken är väl grund, så att jag bonkar på när jag backar ut för att slänga ankaret, och när jag drar mig ut för att ta upp, det är ju inte hans fel. Men utstrålningen känns fin, med plastasken där det ligger nån tjuga för bastubad på bryggans bord, dekorerat med rönnbär och enbär.

Mer tveksamt känns det längre ut, vid Svenska Högarna, även om det är vackert. Skyltar talar om att man ska gå norrut för att komma till fyren, som ligger i västlig riktning. Det är för att man inte ska passera över gården till de två familjer som numera bor i fyrvaktarbostäderna. Istället ska man balansera över spångar på bergen runt husen. Fågelskådarna som bor här några veckor varje år fnissar åt förbudet.

{artprettyphoto path="images/stories/utflykt" height="75" showTitle="0" slideshow="6000" autoplay_slideshow="true" social_tools="false"/}

På Rödlöga går stigarna av nödvändighet och hävd runt knutarna på stugorna, men på andra håll försöker de boende med mer eller mindre argsinta skyltar skrämma bort oss seglare. Värst är det nog på Huvudskär, där en gammal fast sommarboende en gång förklarade att svensk allemansrätt inte fungerar där, eftersom all mark ägs av kronan. Riktigt hur han menade begrep jag aldrig. Så istället för vanliga staket och grindar vid tomtgränserna kännetecknas nu Huvudskär av ilskna skyltar som får den tillfällige besökaren att känna sig som en inkräktare. På Huvudskär ska detta nu lösas genom att marken säljs till privata husägare, så att besökaren i legal mening också blir inkräktare.

På Sandhamnsön gick jag en promenad runt ön, jag gillar att göra det på både stora och små öar jag besöker. Där var det tydligt att privata markägare blockerar stranden med staket, skyltar och en i största allmänhet avvisande hållning mot främlingar.

Visst är det så att det ökande fritidsbåtslivet har inneburit ett ökat tryck mot dem som råkar äga ett hus eller hemman i skärgården. Jag har själv ett halvt hus på Ramsö på västkusten, och visst vill man att det inte ska komma så många seglare hela tiden. Men vi lever ju faktiskt på samma jord, och livet är ju så väldigt trevligare om vi är vänner än om vi slåss mot varandra som fiender. Och har kul tillsammans. Det går ju faktiskt.

Inte bara på Rödlöga. På Åstol, Kädesholmen och en massa andra ställen trampar folk nästan på varandra, men det fungerar bra. Varför skulle inte en tillsyningsman kunna leva med allmänheten utanför knuten?

Det är Skärgårdsstiftelsen som tillsamman med Edvard Sjöbloms Stiftelse nu är huvudman för att driva fyren, som numera bara har en kulturhistorisk funktion. Alla fartyg och snart alla fritidsbåtar navigerar ju numera med hjälp av GPS. Varför Skärgårdsstiftelsen skulle premiera att besökare känner sig som inkräktare är ju svårt att förstå, men det är väl den gamla världen i skärgården som kommer i konflikt med den nya verkligheten.

Edvard Sjöblom kan jag läsa om i broschyren jag hittar i informtionsboden på Högarna. Han var tydligen 1900-talets lobbyist för skärgården. Kände och hade direktkanal till den tiden makthavare, Gunnar Sträng, Sten Andersson och Valfrid Paulsson. Kanske något vi saknar idag, som George Riedel (m) försöker vara, men inte riktigt lyckas med det (än?). Han är ju inte den där genuina skärgårdskarlen som alla naturligt respekterar. Även om han har varit båtbyggare.

Kanske är det här nånstans skärgården och båtlivet har tappat fotfästet. Vi älskar alla att vistas i skärgård och på hav (i varje fall typ en tredjedel av alla svenskar) men det finns ingen som företräder oss. Några tidskrifter, På Kryss, Båtliv m fl, men ingen dagstidning, ingen Tv-kanal och inte många politiker. Antagligen Sveriges största minoritet. Fast syn om oss är det ju inte. med en sån här skärgård.

Niklas Krantz

 

Sittbrunnenfilmer

Vi använder cookies.
Vi använder några cookies på Sittbrunnen. Välj om du vill tillåta det eller inte.