Jag ligger förtöjd på Musholmen. Segelsällskapet Sittbrunnens idylliska uthamn.
På min ena sida, en härlig gammal bohussnipa i toppskick. Det medelålders paret som bemannar den har hängivet berättat hela historien från vrak till kulturhistoriskt museiföremål. På andra sidan sitter Kalle och Kicki Kvick bekvämt i sin båt och sippar iste. En varm eftermiddagsbris gör att den stekande solen känns behaglig utan att förvandla oss till frasiga människobacon.
I ena änden av bryggan ser vi två ungdomar, en tjej och en kille i 18-årsåldern, med var sin midjeväska komma gående.
Det är de sommarjobbande hamnvärdarna som kommer för att ta betalt.
100 kr/dygn, 50 kr för ett dagbesök och 20 kr extra för landel.
Segelsällskapet går knappast i vinst på hamnen och sannolikt är det kommunens sommarjobbssatsning som avlönar ungdomarna. Eftersom hamnen är i fantastiskt skick med fräscha bojar, el, väloljade bryggor och en välutrustad servicebyggnad med självbetjäning på glass och dricka är det svårt att hävda att dom tar ut några överpriser.
”Nu ska vi se vad han gör” hör jag Kicki Kvick teaterviska.
Paret i snipan svarar frågande ”Vadåå? Vem då? Vad menar du?”
”Kolla på den lilla daycruisern där borta. Han kommer från vår klubb och har gjort det till en konstart att smita från hamnavgiften” förklarar Kalle Kvick.
Längre ut på bryggan ligger Snajdarns lilla racerbåt och Snajdarn är inte den som frivilligt släpper ifrån sig en peseta om han kan undvika det.
Han stoppar aldrig någon slant i klubbstugans kaffekassa med orden ”Jag betalade för mycket sist jag betalade” men alla vet att sist han betalade var…typ… i mitten av maj för tre år sedan!
Read full article...