Nautor´s Swan med sin italienske ägare Leonardo Ferragamo tar det ingalunda pianissimo. Efter framgång med Club Swan 50 (25 sålda), Swan 78 t vå ex sjösatta i somras, Swan 65 som får premiär i Dusseldorf, nya Club Swan 36 (6 sålda) och en Club Swan 125 i produktion, introducerar det berömda finska varvet nu även Swan 120. 

Detta är bara renderingar med kvinnan på badplattformen och inget foto, men de verklighetstrogna skisserna visar hur stor en Swan 120 fot är.

Maffig! Åtta knop på kryssen i sommarbris gör HR 57 till en äkta milätare. Notera bogvågen - lik en prestandabåt. Foto: Magnus Rassy

57 fot båt är en bjässe och nya Hallberg-Rassy 57 bamsig för sina 57 fot. Men en av de bästa för längre seglingar, en sann drömbåt för alla med längtan efter de stora haven. Snudd på perfektion blev mitt intryck efter att ha seglat 57:an i 10-12 m/sek en gråkylig dag utanför Hermanö.

Lördag 6 oktober
Vi har seglat över 1000 sjömil i nio dagar. Ungefär 2000 kvar till Marquesas-öarna. Vi börjar komma in i lunken. Vaktgång på natten fyra timmar i stöten. Bokläsning på dagen, och med pannlampa på natten. Snart är böckerna slut. Vi har två veckor kvar.

Anders har Galapagos på sin bucket list. Eller hade. Han har rest, dykt och snorklat runt halva världen. Han seglar med från Panama för att simma med sjölejon, hajar och mantor. Och Aina som också drömt om det här sista paradiset på jorden flyger hit och hem. Med Hafsorkestern får vi bara segla till tre hamnar, trots att vi betalar runt 20 000 SEK.

Det är någe visst med en båtklubb!

I ett av de mer levande diskussionsforumen med båttema har det på sista tiden diskuterats hur framtidens båtliv kommer att se ut?

Den moderna människan med fulltecknad kalender som ogärna låser upp sig för större eller längre projekt.
Jobbar, har familj, ska hålla sig i trim på gymet  och hinna med minst tre TV-serier, en thailandssemester och gå på fotbollsderby. Dessutom ska man vara social och bevista bjudningar, gå på AW och social helg med jobbet.
Det lämnar inte så mycket tid över till ett så pass tidskrävande projekt som båtlivet ändå innebär.
Såsom vi känner det… menar jag då!

Janken:

Jag ä inte dö! Än på ett tag!

Att jag varit fullständigt frånvarande från sittbrunnen.se beror på flera faktorer.

Jag har varit extremt upptagen med ett stort dramaprojekt där jag började som författare men även åtog mig regiarbetet vilket sedan ledde till att jag även blev musiker, sufflör och statist samt assistent till scenografen.
Sen tappade jag ärligt talat sugen på att skriva en period men nu ska jag försöka mig på ett alster igen.

Kors i taket! Jag har bytt båt!

Trots att jag fortfarande anser IF-båten vara en välseglande, trygg, vacker och mysig båt så seglar jag faktiskt sedan ett år tillbaka i en lite större och komfortablare båt.
Vägen dit var krokig.

Grand Soleil 50:an Gloria kördes som en ren kvinnosatsning i ÅFOR i somras. Ann Samnegård skeppade.

I somras körde 20 tjejer två Grand Soleil 50:or i ÅFOR och fullföljde trots de hårdaste vindarna på många år. Med bravur skrev jag i en artikel i Bullandö News om deras insats. Men nu har jag fått veta att min kvinnosyn är förlegad, att jaq tänker hierarkiskt och är sexistisk. Den erfarenheten är ny för min del och oförskylld. Tanken var att lyfta fram två friska tjej/kvinnosatsningar, aldrig att nedvärdera kvinnor som kappseglar.

Nu behöver jag göra en pudel, be om ursäkt till de 20 på Gloria och Victoria för några olyckliga formuleringar i artikeln. Jag skulle ha sagt personer och besättning genomgående, för det spelar de facto ingen roll om en båt kappseglas av tjejer/kvinnor eller grabbar/män, jämlikhet uppstår av att var och en har en uppgift ombord oavsett tillhörighet.

Vi checkar ut från Panama, tror vi i alla fall. När vi kommer till Galapagos visar det sig att tullaren på Marina Flamenco har checkat in oss till Panama en gång till. Men agent Bolivar fixar det och vi slipper segla tillbaks 10 dar. Däremot måste vi ut 40 sjömil och skrapa botten från några slags maskliknande varelser som vuxit till sig under överfarten. Anders snorklar i kraftig sjögång.

Men först var vi på Pärlöarna, söder om Panama City. Vi mötte San Peur med Fred och Grete i första viken på den mest bebodda ön. På väg in mellan öarna mötte vi våra första knölvalar. Nästa dag när vi gick vidare såg vi dem hoppa på närmare håll, många meter upp.

Nu har vi hunnit till Galapagosöarna, efter lekande valar på Pärlöarna och liftande sulor på Silla havet. Men mer om det senare. Först tog sig Hafsorkestern genom Nya Världen till oceanen på andra sidan. Nu finns det ingen väg tillbaka.

Den är inte riktigt som Göta Kanal. Kortare och bredare. Och mycket större båtar. Vi fritidsbåtar får hänga med på nåder och sen Panama tog över från USA 1993 kostar det mycket pengar och strikta regler.

Här börjar jorden runt på riktigt.