den politiskt korrekta lösningen

Foto Niklas Krantz Det var snart 12 mars, när jag skrev det här. Då skulle remissvaren på toalettutredningen vara inne. Sittbrunnen är ingen intresseorganisation, så jag ska inte skicka in något. Men jag kan inte låta bli att fundera över hur alla förslag som rör fritidsbåtar egentligen handlar om något annat. Något annat än vad som händer ute i skärgården om somrarna.

Det gäller allt från den gamla frågan om båtregister, som gick i graven för att de som fruktade förmögenhetsskatt för båtar var emot. De kanske hade rätt, för när den skatten avskaffades var det inte nån som kom på tanken att man borde återuppväcka registret, som var bra mot båtstölder och den svåra frågan om vem som äger en båt. Jag personligen har löst det genom att registrera min segelbåt frivilligt i sjöfartsregistret, men det är det inte många som vet att man kan och bryr sig om att göra.

Nästa ickefråga var bottenfärgerna. Trots att ingen bevisat att kopparfärg läcker ut i havet och förgiftar fisk eller musslor, så skulle den förbjudas. Tennfärger som inte sålts på länge påstås fortfarande läcka i vissa vikar och göra sniglarna androgyna, men det gäller inte koppar. Förklara det den som kan. Det kan inte forskarna i varje fall. I stället ska enligt lagen giftiga anti-foulingfärger med användas, som fungerar genom att läcka ut okända ämnen och zink i havet. Något vetenskapligt stöd finns inte för en sån politik, detta är symbolhandlingar.

Kryssarklubbens experter har invänt, men det är inte något beslutsfattarna har brytt sig om. Något måste man visa att man gör för miljön, något måste väl båtägarna offra för miljöguden. Om det gör någon nytta eller inte, är oväsentligt. Det är tanken som räknas. Så kan man visa handlingskraft genom att organisera miljöangivarombudsmän på båtklubbarna, som kan se till att de miljö-otrogna utesluts, när de använder fel färg. Så går det faktiskt till i dag.

Alkohol är också skadligt. Nu dör ju inte folk på sjön för att de blir överkörda av roderfyllerister i så värst hög omfattning. Farligast enligt statistiken, är att ställa sig upp och pissa i en liten eka när man är ute och fiskar och har klämt några pilsner. Med farsans racer på väg hem från sjökrogen är det väl en och annan som missar farleden. Men det är nästan alltid gärningsmannen själv som drabbas. Och visst är det bra att polis, kustbevakning med fler har stöd i lagen för att kunna ta prover utan att behöva motivera det, men det borde väl räcka med den övre fyllerigränsen. Att en båt över tio meter räknas som en bil, är väl bara en ren syndabocks-lagstiftning, för att visa att man tar itu med de allvarliga problem som oftast uppträder i Kanal 5:s Kustbevakarna. Men ingen vill ju bråka, för då verkar det bara som att man är för fylleri vid rodret, och det är ju ingen.

Värst av allt är nog toa-utredningen. Där blir allt en symbolfråga, en fråga om att offra sig för miljön. Klarlagt är att mängden avfall från fritidsbåtar inte är så stor att det motiverar ett förbud, ungefär en tusendel av alla Sveriges fosforutsläpp i Östersjön kommer från våra fritidsbåtar. Delvis blir det en "äckelfråga", bajskorvar som simmar runt i naturhamnarna som är otrevliga. Har utredaren Lina Petersson varit i en naturhamn nånsin? Visst kan det hända någon enstaka gång, sannolikt för att något barn gjort fel med kranarna till toaletten. Historien berättas säkert tusen gånger, till slut på Sjöfartsverkets cafeteria. Men det har knappast orsakat Östersjöns ekologiska kollaps.

Så småningom måste vi väl också ordningsmakten bevaka att ett utsläppsförbud efterlevs. Månne det bli med extrautrustade sjöugglor till kustbevakningens supersnabba racerbåtar i Kanal 5, som kan skugga misstänkta segelbåtar med fulla hålltankar över fjärdarna, för att dokumentera det avslöjande ögonblicket när kranarna öppnas och skiten sprider sig över fjärden. Eller hur har de tänkt? Spion-GPS-er med undervattensweb-kameror som fästs under misstänkta båtar med sugkoppar, kopplade till FRA:s totalövervakningssystem? Satellit-kameror som kan dokumentera olagliga bajsutsläpp i svenska skärgårdar.

Kanske är den slutgiltiga lösningen att bordsgenomföringar förbjuds. Enda tillåtna utloppet från båtarnas hålltankar blir över däck. Särskilda miljöplomberare blir obligatoriskt på båtklubbarna, för att man ska få behålla sin skatteklassning som ideella organisationer. De går runt och plomberar alla båtavlopp före sjösättning och rapporterar misstänkta uppbrutna plomberingar från förra året.

Men värst av allt är nog sälarna. De bajsar ju kopiöst, när de ätit upp torskfiskarnas fångster. De är dubbelt skyldiga till algblomningen. Torskbristen lär ju vara en viktig parameter i övergödning och algblomning. Varför inte göra som i Norge. Slå ihjäl sälungarna på isen, innan de hunnit växa till sig. Varför begränsa säljakten till skjutvapen och bidrag för fångstburar i Blekinge. Låt sälarna bli vår tids offerlamm på miljöns altare. Tänk; små blodiga sälungar, helst levande flådda. Visa den blodiga slakten i direktsänd television och förklara att den görs för miljöns skull, Andreas Carlgren! Går det med vargarna ska det väl fungera med sälarna också. Så kan vi känna att vi offrar dem vi älskar, på miljöns politiskt korrekta altare.

Visst är allt det här överdrivet. Men det är ju just vad hoten i utredningen är också. Jag räknar mig som miljövän. Köper ekologisk mjölk och kör en Prius. Men jag fixar inte de statliga utredarnas dubbelmoral. Jag målar båten med kopparbaserad bottenfärg, som jag tror är det mest miljövänliga alternativet tills de fixat båttvättar som klarar skivan utan gifter eller biofärger som inte ser ut som elefanthud, och jag kommer att fortsätta tömma tanken i ytterskärgården. Gärna i suganläggning i hamn också, för jag la faktiskt extra pengar på ett sugtömningsuttag när jag köpte båten. För om det går vill jag helst slippa tömningar i havet. Mest av symboliska skäl. Och det tror jag inte jag är ensam om.

Viktigast för Östersjön tror jag är: