Riofiaskot

Sexa som bäst - vart går seglingen?

Visst gjorde Anton Dahlberg och Fredrik Bergström ett bra jobb, att komma sexa i världen i en en Olympiad. Men inte ens förre OS-medaljören Max Salminen eller favoriten Josefin Olsson lyckades bättre.

Så nu är de olympiska seglingarna slut. För svensk del blev det tre sjätteplatser, en elfteplats och en 16:e plats. Det här de svenska slutplaceringarna: Josefin Olsson, sex i Laser Radial. Max Salminen, sexa i Finnjolle. Lisa Ericson/Hanna Klinga, elva i 49erFX och Jesper Stålheim på 16:e plats i Laser.

Något är fel i konungariket Sverige. Har de där uppe, i OS-kommitten och Seglingsförbundet tappat kontakten med vattenytan. Var finns bredden i svensk segling?

Svensk kappsegling har blivit en satsning där allt går ut på att ta olympiska medaljer. Ett antal guldämnen sållas ut i unga år och får sen resurser att satsa på seglingen på heltid för de kungliga segelsällskapen. De får stipendier och läger, åker till Mallorca och Australien på träning.

Men när de försvinner dit upp, blir det ett tomrum. 19-åriga Alice Nordström reagerade och startade en stiftelse för att stödja de som inte fångas in i OS-nätet. Carl P Sylvan och Marcus Anjemark seglade 49:er bäst i Sverige, men det räckte inte för att få en biljett till Rio, trots att Sverige hade en biljett att dela ut. Vem vet, kanske det berodde på att de inte tillhörde den i förväg utvalda skaran?

Visst kan man resonera som så att det viktigaste är att att skapa förebilder och då måste man utnyttja de små medel som finns att tillgå så effektivt som möjligt. Men då glömmer man bort att basen måste vara bredden.

Själv tävlar jag hellre än bra. Det går sådär på klubbseglingarna i Morarnas Båtklubb. Men bättre och bättre. Vi var tre båtar från klubben på ÅFOR och blir fyra på Hyundai Cup till helgen. Mycket för en liten båtklubb långt från Sandhamn och Långedrag. Och det är himla kul, fler och fler kommer ner på torsdagskvällarna.

Men vad har vi ut av SSF, mer än emellanåt hot om tävlingslicenser. Hjälp vad gäller SRS-tal och mätbrev får vi genom grupper på Facebook, inte via förbundets kanaler.

På ÅFOR/Gotland Runt var vi en handfull båtar med glada amatörer som slogs om sistaplatserna. Men det borde ju ha varit hundratals hungriga cruisers som fajtades runt Hoburgen.

Min dotter som är 18 och seglat Tall Ships Race, ÅFOR och 606 i sjöscouterna undrar hur hon ska göra för att kunna börja tävla. Jag försöker tipsa om länkar emellanåt, men varför finns det inte en ingång till att pröva på, på alla hemsidor?  Varför är det inte självklart vart man ska vända sig om man vill testa tävlingssegling? Eller är det så att alla pengar gick åt till fiaskot i Rio?

Och sen har vi breddorganisationen Svenska Kryssarklubben, som envist hävdar att 24-timmars inte är någon tävling. Fast det är det ju... Men organisationerna talar inte med varandra, har sina egna handikappsystem och regler. Tänk om man kunde samarbeta istället.

Den enda framgångsrika seglingsverksamheten i Sverige är väl M32-fabriken på Hönö, som håller på att erövra hela världen med sina supersnabba kolfiberkatamaraner. Nu leder de ju tom Allsvenskan, med sin klubb Cape Crow. Och de har ju systematiskt satsat på att arrangera tävlingar, inte bara för inbördes beundran, utan inne vid stadskajerna så publiken kommer åt. Och för de som inte kommer åt finns de live på nätet.

För seglingen börjar på vattenytan. Man behöver fart i båten, konkurrens av många och ha himla kul tillsammans. Då kan det nog bli medaljer också, vad det lider.

Niklas Krantz

 

Sittbrunnenfilmer