Sittbrunnen seglar vidare

Uppåneråret 2015

 

2015 blev ett helt fantastiskt seglingsår. Men ändå inte. Massor med härliga seglingstävlingar, mycket segling, men ingen storseger i Volvotävlingen, snarare tvärtom, i Americas Cup World Series välte svenska Artemis och gick på grund i Långedrag. Hallberg Rassy nyanställde, men fick i slutet av året varsla igen.

För mig och Sittbrunnen har det varit ett fantastiskt år. Besöksfrekvensen har mångdubblats, flera duktiga skribenter har anslutit och numera dyker det upp nya stories nästan varje dag. Jag har seglat runt kusterna, filmat och rapporterat och haft roligare än någonsin. Men som kommersiellt projekt har det gått åt skogen.

Häng med på segelresan 2015 en gång till – så kan vi sen ge oss i kast med ett ännu mer fantastiskt seglingsår 2016.

Segling i Sverige är lite satt på undantag. Det är ju det effektivaste miljövänliga sättet att ta sig fram på sjön. En härlig sport och ett underbart fritidsnöje. Men i media dyker det mest upp när någon vinner OS-guld eller tappar masten i Södra Ishavet. Att sälja segelbåtar har inte gjort någon rik efter 2008. Och de som blev det då, har snart gjort slut på pengarna.

https://youtu.be/SwY5HEmxE4o

Cykling och fritid har sina främjanden och lobbygrupper, men segling har bara ett gäng klubbar, förbund och kommersiella aktörer som drar åt sitt alldeles egna lilla håll. Ett seglingsfrämjande som lobbar för den ädlaste av sporter och det härligaste av fritidsliv skulle verkligen behövas. Som förenar alla dessa entusiaster i några gemensamma visioner.

2015 började med att segelbåtsleverantörerna deklarerade att de skulle minsann inte vara med på några båtmässor mer, i varje fall inte på land. I något som väldigt mycket liknade en bojkott deklarerade deras nätverk Segelbåtar Sverige att de inte skull ta med några kölbåtar till mässorna. Och det är klart, att ställa ut på en båtmässa är jättedyrt och säljer man inte några båtar så….. Problemet var bara att de släppte hela båtmässegrejen. Kastade ut barnet med badvattnet.

https://youtu.be/wGzFMBBECek

För båtmässorna har ju möjligheter att understödja segling och främja seglingsintresse på en massa mer sätt än att palla upp stora åbäken på golvet. Sittbrunnen var med och livesände från mässornas scenprogram, prisutdelningen av Årets Segelbåt, Harald Treutiger seglar i Västindien på Båtmässan i Göteborg och Micke Westins långseglarseminarium med Kryssarklubben på Allt för Sjön.

langseglingsseminarium

Sen hade vi ju Volvotävlingen. Runt jorden tävlade åtta likadana 65-fots strykjärn. Men bara en svensk var med som tävlande ombord: Martin Strömberg i kinesiska Dongfeng. Visserligen fanns det en svensk båt med i racet, men tjejbåten sponsrad av SCA hade inte lyckats få med en enda svenska i den seglande besättningen. Anna-Lena Elled från Search Magazine var visserligen med som ombordreporter halva vägen, men det räckte knappast för att uppbåda någon stor svensk hejarklack.

vestasvraket

Den mediala höjdpunkten på Volvo Ocean Race 2014-2015 blev istället den sensationella grundstötningen med danska Vestas Wind. Navigatören glömde zooma in på navigationsdatorn och såg inte öarna mitt i Indiska Oceanen. I nästan 20 knop rände båten rakt upp på land.

Efter samarbetet med Årets Segelbåt började projektledaren och båtjournalisten Curt Gelin blogga på Sittbrunnen. Det är en himla trevlig form, och flera intressanta bloggare har anslutit. Först kom Christofer, sen Janken Åkerström som bloggar från Norrlandskusten. Själv har jag min egen lilla båtblogg Hafsorkestern på siten. Formen där man har sin egen blogg, men också är en del av mötesplatsen Sittbrunnen, är något som fler är välkomna att vara med på.

Curre som är intresserad av segelbåtsbyggen, och jag som tände på Volvotävlingen, bestämde oss då för att åka ner till Italien där man höll på att bygga upp en ny båt av resterna från Vestas Wind. Det blev en liten minidokumentär om ett projekt för att göra det omöjliga, hoppa in i racet igen från etappstarten i Portugal.

De lyckades ta sig tillbaka in i racet igen, men några poäng blev det ju inte. Och på näst sista plats tittade den rosa SCA-båten in. Martin och kineserna tappade luften efter mastbrottet och fast de fortfarande hade teoretisk chans att vinna sumpade de flera platser på vägen in till Lissabon, och sen var det kört. Efter att ha seglat in som totalt trea i världens tuffast havskappsegling berättade Martin Strömberg om strapatserna vid kajen i Frihamnen.

Jag hade tagit mig till 2015 års seglarstad, Göteborg, lagom till målgången och låg och väntade som så kallad staketbåt, med en orange vepa i förliket som markerade gränsen för banan. Men själva målgången blev en besvikelse, efter timmar av väntan svoschade de förbi på andra sidan älven. Då var det roligare att hänga med på Stjärnbåtsregattan till Kössö, som jag hoppas blir en liten dokumentär till våren. Jag var med på sjösättningen av den första nybyggda Stjärnbåten på 40 år. Stjärnbåtens återkomst, kanske filmen får heta.

Svenska segelbåtsfabrikanter har det ju annars inte så lätt. Håkan Bengtsson som har tagit över det gamla ärevördiga Najadvarvet i Henån kämpar på med att bygga kvalitetsbåtar. Vi provseglade 410:an och tittade in på bygget av nya jättebåten 570. Men den tidigare konkursdrabbade Najaden ger inte upp, och snart ställer han ut pärlan i Düsseldorf.

 

Grannen Magnus Rassy, son till invandraren, båtbyggaren och entreprenören Christoph Rassy, är störst i Sverige och berättade i samband med Öppna Varv om uppväxten på ett Orustvarv och utvecklingen av Hallberg-Rassy.

Men den största satsningen 2015 var faktiskt den nya stora katamaranfabriken ute på Hönö. Aston Harald heter företaget som tänker bygga flera hundra båtar om året av kolfiberkatamaranen M32. Håkan Svensson som satsar stenhårt, har dessutom köpt hela världsturneringen i matchracing, för att göra om den till en katamarantävling. Det innebär också att han från och med 2016 flyttar hem finalomgången till Marstrand.

Sen har vi ju svenskarna som bygger båtar i Kroatien. Göteborgsföretaget More Sailing letade stora charterbåtar för Medelhavet och Västindien, men hittade ingen leverantör. Så då startade de ett eget varv i Split istället och började bygga sin egen More 55:a. Visserligen försenad, men till slut i sjön, seglade den första över till Västindien i årets ARC. Nio till står på kö under året, och för nästa år planeras en något mindre More 40:a. Affärsidén är att bygga kvalitetsbåtar som håller för charter, det är det de ska tjäna pengarna på, inte på att snåla på hållfasthet och säkerhet. Curre var nere på varvet i Split och kollade in bygget av den nya svensk-kroatiska båten.

pluggen

Sommaren blev som ni kanske kommer ihåg inte värst varm. Jag badade nog två gånger, men seglade mycket på västkusten. En fördel var att det var ganska ok med platser vid skären i Bohuslän, något man annars inte är bortskämd med i semestertider. Jag hann med både träbåtsfestival i Skärhamn och besök hos Lars Sestervik som skulpterar i glas på Orust.

Förra året hade jag förmånen att få vara med i ett team som seglade SRW i Kroatien, med Linda Rahm som coach. Jag som inte tävlat sen jag som tonåring seglade OK-jolle, med undantag för 24-timmars som snarare är en form av äventyrssegling. Jag fick lite blodad tand, och till våren bjöd jag in teamet att segla Ornö Runt. Jag skaffade ett mätbrev till min mördarsnigel, en Bavaria 30 C. Och vi kom inte sist!

Här är filmen från årets SRW, där jag höll i kameran och Martin Strömberg coachade teamen:

Sen lurade Curre mig att ställa upp i Tjörn Runt. Han hoppade fegt av, men jag fick ihop en entusiastisk besättning som jag tränade stenhårt några timmar före starten utanför Stenungsund. Vi vann inte den tävlingen heller, men hade himla kul. Vi lyckades både få upp och ner gennakern, smälla på i Djävulshålet, som besättningen absolut vill gå igenom, och när vi väl gått i mål kastade sig en av gastarna mot motorreglaget, så att det gick av och vi fick lifta med en stor motorbåt hem till Myggenäs.

Visst är det läckert när proffsen kommer farande i sina TP52:or och Hundaymonster. Men det är nästan ännu kuligare när familjebåtarna växlar upp och racar runt Lidingön, Ornön, Tjörn och kanske rentav Gotland. Så nu ska vi se om vi kan träna ihop oss och raca med en liten Bavaria 30. Med handikappsystemet SRS, som Curre för övrigt inte gillar, ska man ju kunna vinna även med en sån. Och det gillar jag. Och kan jag hetsa fler att ge sig ut med sina cruisers på banorna vore det ju skitkul. Så videokameran tar vi med oss.

Hela sommaren seglade jag utan giftig färg i botten. Även om det inte är jätteskadligt med med koppar i vattnet, vore det ju bra om man kunde slippa, ungefär som att man inte slänger plastpåsar eller engångsgrillar i skogen. Jag fick en skrapa och några burkar silikonfärg av Scrubbis, mot att jag redovisade hur testen skulle falla ut. Jag varnade dem, jag skulle segla på västkusten. Men det funkade ganska bra, trots att det inte fanns några båtbottentvättar på västsidan. Visserligen hade jag svårt att hitta lämpliga flytbryggor att skrapa från, så det blev lite för sällan. Snäckorna växte fast och gick inte att få bort helt på fyra veckor. Men det gick bra att segla. Problemet kom när jag tog upp båten till hösten. Primern som man skulle lägga ovanpå den gamla bottenfärgen släppte när jag tvättade av med högtryck. Fläckvis. Troligen var det inte Scrubbisprimern som släppte utan bottenfärgen under den, som släppte från lagret under den.

Så 2016 måste all färg bort, för att måla ovanpå den gummiaktiga silikonfärgen blir ju som ett månlandskap, om det ens fäster. Så det får nog bli epoxy och borsttvättar den här gången. Och så kanske det finns borsttvättar på västkusten till nästa gång jag kommer dit. Det finns vissa öppningar för borstpremiär i Bohuslän 2016, ryktas det.

Seapilot2star livesände jag från. Från bryggorna i Oxelösund, Visby och Oskarshamn, med supersäkre Niklas Qvarnström, med bloggen Tangosegling, som visste exakt vilka som seglade vad och hur. Att sprida segling genom livesändningar tror jag är superviktigt för att öka intresset för segling, både som sport och som fritidssysselsättning. Hamnen har gjort stora insatser med t ex Mästarnas Mästare och Stena Match Cup är också duktiga. Nätet och Americas Cup, kanske Volvo, har gjort seglingstävlingar virala, och SVT och TV4 kan snart gå och dra något gammalt över sig om de inte hakar på.

För mer än ett år sen slutade jag på SVT för att försöka göra Sittbrunnen till en kommersiell sajt att leva på. Flera har anslutit och innehållsmässigt tycker jag själv att det börjar likna något. Besökssiffrorna har gått upp rejält och annonsörer hör av sig och vill vara med. Men jag är ingen bra annonssäljare, och någon som kan sånt skulle kanske kunna ta in lite förtjänst. Det är bara att slå en signal.

Men jag tror inte längre att Sittbrunnen kan bli en lysande affär som kommersiell sajt. För det behövs ett par nollor till i besöksfrekvensen, klickningarna och lajksen på Fejan. Det kan kanske bli en mötesplats för seglare, en främjare av hav och miljö, ett jättekul projekt för alla som vill vara med. Och det är väl gott så.

Vill du blogga, regelbundet eller bara en gång, fota, filma, livesända, sälja segelbåtar eller prylar, rädda havsmiljön, ordna konferenser eller bara tjöta lite som man säger på västkusten, så välkommen till Sittbrunnen. Innehåll och goda idéer kan förflytta berg.

Själv kommer jag att driva Sittbrunnen som ett fritidsprojekt, och försöka leva på andra saker, som t ex film och livesändning från allt som jag tycker är kul, typ segling.

Så får vi se om det går. För 2016 ser ut att bli ett himla spännande år: Den svenska ekonomin går åt rätt håll, kanske kan de rena vattnet utanför Rio så att Salminen och de andra kan segla hem lite guld till Sverige, kanske raggar Martin Strömberg ihop ett eget Volvoteam och vi får en katamarancup-final i matchracing i Marstrand. Och vem vet, kanske blir det vackert väder!

Ses då!

Niklas Krantz

jullen

Sittbrunnenfilmer