Mobilen räddar liv

Den 10 augusti 2011 kapsejsade Staffan Grönte (56) och en 64-årig kompis 500 meter utanför Grunnsudden i närheten av hemmahamnen Baju fiskeläge på östra sidan av Gotland. Det är ett av de fall som Jonas Ekblad tidigare berättat om här i Sittbrunnen. Sjösäkerhetsrådet har nu startat en kampanj för vattenskyddade mobiltelelefoner ombord.

De hade seglat en tur med picknick iland. Det var soligt och de båda männen upplevde inte vädret som osäkert. De hade lyssnat på väderprognosen på radio och uppfattat att det var växlande molnighet att vänta men ingenting om åska.

Staffan Grönte hade deltagit i en navigationskurs och där fått tipset att skaffa ett vattentätt fodral till mobiltelefonen. Det blev deras räddning.

Han ringde 112 och lät det gå fram många signaler men det blev inget svar. Vid ett andra försök kom han fram efter bara några få signaler.

Samtalet kopplades vidare till Sjöräddningscentralen i Göteborg (Sweden Rescue, JRCC) där han fick tala med en sjöräddningsledare. Hon bedömde omedelbart att det var stor fara för liv och larmade sjöräddningshelikoptern i Visby. Den hade startat 14 minuter efter larm men det fanns tveksamheter om den skulle kunna vinscha på grund av åskvädret.

Just utmed den här delen av gotska kusten är det glest mellan räddningsresurserna. Lotsbåten från Slite startade men hade lång tid för att hinna fram. Kommunala räddningstjänsten larmades också.

Under större delen av räddningsoperationen samtalade sjöräddningsledaren med Staffan Grönte och kunde berätta om vad som gjordes. Minuterna var långa och det var oroligt en stund då de inte var säkert om helikoptern skulle kunna vinscha och inte säkert om det skulle gå att få fram någon båt.

29 minuter efter larm meddelade helikoptern att de vinschat upp de båda männen. 12 minuter senar landade de på Fridlanda. Väl inkomna till sjukhus i Visby visade det sig att Staffan Grönte hade en kroppstemp på 34.5 grader och hans kamrat 32,8 grader. De kunde lämna sjukhuset samma dag.

Utan möjligheten att larma själv är det osannolikt att det hela slutat så lyckligt som det gjorde.

Staffan och Viktor finns på plats i Sjösäkerhetsrådets monter på Allt för sjön fredagen den 2 mars för att berätta om hur de blev räddade och för att svara på frågor.

I montern kan besökare också ta del av ett test av vattentäta mobilfodral som genomförts av Råd & Rön. På plats under fredagen finns Råd & Röns VD Carina Lundgren för att svara på frågor om testen. 

Vättern 2009

Den 9 juli 2009 seglade bröderna Viktor (15) och Henrik Carlund (17) ett stycke utanför hamnen i Vadstena. Deras båt var en snipe. Det är en typ av segeljolle som konstruerades i början av 1930-talet. Den är 4,72 meter lång, väger 173 kilo och har flyttankar.

Vädret var grått och småblåsigt och bröderna kapsejsade i frisk medvind. Båten hamnade helt upp och ner. Det var så grunt att masten fastnade i sjöbotten. Centerbordet, som kan användas som hjälp att resa en kapsejsad jolle, föll ur sin centerbordstrumma och sjönk så möjligheterna att räta jollen var obefintliga. Pojkarna lyckades inte ens klättra upp och sätta sig på båten.

Kapsejsningen inträffade strax före klockan 15 och vattnet var kallt. En båt hade befunnit sig i närheten, men besättningen på den hade inte reagerat på vad som hände utan hade fortsatt in mot Vadstenas hamn

Viktor hade sin mobil i ett vattentät fodral och ringde 112.

Kommunala räddningstjänsten, ambulans och Sjöräddningssällskapet i Vadstena larmades direkt efter Viktors telefonsamtal som gick till sjöräddningscentralen via SOS Alarm.

Under nästan hela räddningsoperationen kunde sjöräddningsledaren upprätthålla en god telefonförbindelse med pojkarna och hålla dem vid gott mod. Även om det var i juli månad var Vätternvattnet kallt så de huttrade och hann bli ganska otåliga trots att tiden i vattnet inte blev så lång.

23 minuter från larm kunde Sjöräddningssällskapets besättning på Resque Skeppskär från Vadstena berätta att de plockat upp bröderna. Inne i Vadstenas hamn väntade räddningstjänsten från Motala och ambulans. Någon transport till sjukhus blev inte nödvändig.

Till skillnad från fallet vid Gotland fanns här räddningsresurser på nära håll och vädret var inget problem för dem.

Det är tveksamt om bröderna klarat att simma iland och rädda sig själva så förmodligen klarade de sig tack vare den fungerande telefonkontakten. För övrigt kan nämnas att båda bröderna hade sina telefoner i vattentäta fodral. Så om Viktors telefon slutat fungera hade Henrik kunnat ringa med sin.