Rena Skönheter

Rena skönheter - klassiska svenska segelbåtar.

Redan i förordet får man klart för sig att författarens urval av 20 vackra segelbåtar är resultatet av ett "slumpmässigt" botaniserande bland de många vackra och spännande träseglare som fortfarande finns kvar och seglas njutningsfullt av stolta ägare. Författaren framhäver som gammal seglare det sköna i seglandet. Jag får själv nästan en känsla av att vara ombord på båtarna när dom beskrivs med målande text och närgångna bilder.

 

Författaren Bengt Jörnstedt betonar just det unika med vackra spännande träbåtar jämfört med industritillverkade plastbåtar utan själ. En känsla som jag delar med författaren då jag själv har seglat vackra båtar sedan 60-talet. Dock utesluts inte att de moderna plastbåtarna har bidragit till seglingssportens snabba utveckling på senare tid. Idag bygger man båtar som flytande sommarstugor. Förr prioriterades seglingsegenskaperna.

Boken kanske kan dra sitt strå till stacken för att öka förståelsen av att inte detta kulturarv i allt snabbare takt skall få gå i graven. Den visar med spännande text och mycket gediget bildmaterial på skönheten och det nästan levande väsen som man kan möta i en fin träbåtskonstruktion.

Det är dock lätt att bli förundrad över vilka enorma resurser det tycks krävas för att hålla en riktig skönhet i stånd. För att inte läsaren skall ge upp allt hopp om att kunna segla vacker träbåt så har författaren klämt in några enklare båtar bland dyrgriparna. Äldre båtar som t.ex. Folkbåten, Tumlaren och K 6 –an brukar inte betinga så högt värde på marknaden idag.

{artprettyphoto thumbnailPath="images/stories/beuties/thumbs" path="images/stories/beuties" height="75" showTitle="0" slideshow="6000"/}

Dessa är ändå underbara att segla och njuta av. Trots det kan man tyvärr idag segla en vecka på västkusten utan att möta en enda träsegelbåt. På varv på västkusten har jag själv bevittnat hur klassiska båtar förfaller och sedan eldats upp.

Båtarna i boken presenteras i viss kronologisk ordning. Detta för att man lättare skall se hur fritidsbåtarna har utvecklats från början av 1900-talet till 1960-talet.

Man får även inblick i ägarlängder och får följa hur båtar kan förändras i stort och smått beroende på nya ägares krav på uppdateringar när det gäller seglingsegenskaper, komfort mm.

Ibland har jag en känsla av att precis som när det gäller gamla hus hade det varit klokare att bygga nytt än att byta ut nästan allt. Då hade man ju bättre kunnat bevara kulturen och lättare fått de egenskaper man ville ha.

Sista båten som beskrivs i boken är Trollsländan. Originalet från 1898 har nyproducerats med modern teknik. Kallbakat skrov där man bordlägger med tunna fanérribbor istället för klassiskt båtbyggeri med bordväg ur plankor. Ett intressant alternativ att återskapa vackra linjer och båtkonstruktioner från förr . Att nyproducera en laurinkoster –K 25-a på traditionellt vis idag skulle enligt Jacobssons varv i Dragsmark kosta ca 4 milj. Hoppas Trollsländan får efterföljare.

Riktigt alla beskrivna båtar är inte helsvenska. Regina t.ex. har en finsk konstruktör, Jarl Lindblom och är byggd på Åbo båtvarv. Refanut har amerikansk konstruktör, Sparkman & Stephens men är byggd på Neglingevarvet. Detta har inte så stor betydelse för helhetsintrycket av denna bok som jag ger mycket gott betyg som inspirationskälla för den som vill se och lära sig mer om våra seglande kulturskatter.

Målande berättelser om båtarnas öden med olika ägare gör det lätt att förstå vilken stor betydelse dessa yachter har haft och har för dess ägare. Man verkar betrakta dom som familjemedlemmar som skall ha all tänkbar vård och omtanke.

I slutet av boken finns bra text om de aktuella konstruktörerna. Man får också en rätt bra inblick i 1900-talets båtbyggeri. Ett hantverk som tyvärr håller på att dö ut.

Boken håller mycket hög klass när det gäller både text och bildmaterial. Den kan skänka tröst när man ser så många vackra båtar det trots allt finns bevarade även om dom sällan märks i våra gästhamnar. Dessa båtar borde snarast tilldelas egna bryggplatser så att de får glänsa i vattenspeglar istället för i styrenplast.

Dan Wennerby

Sittbrunnenfilmer