Lustbåtar

Matzarna skriver nöjesbåtens historia

Sverige är världens barnsligaste båtland skriver Erling Matz och Carina Lernhagen Matz i en ny bok. ”Lust och nöje” heter den och är utgiven av Sjöhistoriska museet i Stockholm.

Svensk nöjesbåtshistoria börjar med en präktig grundstötning. Året är 1680 och kung Karl XI och hans unga drottning Ulrika Eleonora är ute och nöjesseglar men brakar på Stora Leran i Södra Björkfjärden i Mälaren. Grundet består inte, trots namnet, av lera utan av klappersten. ”Två hovjungfrur skadar sig illa” står det i en samtida rapport. ”Och allt som finns ombord blir fördärvat.”

Danske kung Kristian V skrattade så det hörs ända till slottet Tre Kronor i Stockholm. ”Svenska sjömän är bara bönder doppade i vatten.”

Men det blir bättre. Första essän i boken har rubriken ”Barnsligt båtliv” och illustreras av ett foto från 1950-talet. En ung mor byter blöja på sin lilla knodd. Platsen är sittbrunnen på en gammal träbåt. Bordet är rangligt, båten är trång och tygblöjor hänger på tork på sittbrunnssargen. Ändå andas allt harmoni.

Sverige är världens barnsligaste båtland, konstaterar författarna och förklaringen är naturlig. Inget annat land har en så båtvänlig kust. Både på ostkusten och västkusten finns en skyddad skärgård. Den gör båtlivet enkelt. Inget tidvatten, inga strömmar, ingen öppen havssjö och tiotusentals skyddade vikar. Allt skapat för enkelt familjeliv i små båtar.

Till det ett överraskande konstaterande i boken: Svenskt båtliv har varit feministiskt i 150 år. Redan 1867 fick kvinnor rösträtt i Göteborgs Kungl. Segel Sällskap. Det var mer än femtio år innan Sverige införde allmän rösträtt för kvinnor 1919. Det kungliga segelsällskapet i Stockholm, KSSS, var också tidiga. Där fick kvinnor rösträtt 1896.

Men boken berättar inte bara om svenskt båtliv. En essä handlar om Albert Einstein. ”Albert älskade livet i båt” skrev hans vän Max von Laue, nobelpristagare liksom Einstein. Men Laue konstaterade också: ”Albert saknade helt förmågan att se segling som idrott”.

På en bild i boken ler Einstein lyckligt. Med naken överkropp sitter han till rors på sin lilla segelbåt ”Tümmler” (Tumlaren).

Einstein lärde sig segla i tonåren på Zürich See och fortsatte efter landsflykten från Tyskland 1933. Navigera vägrade geniet att lära sig och gick därför ständigt på grund i de nya seglingsvattnen i Connecticut norr om New York. ”Relative Tide and Sand Bars Trap Einstein” skrev kreativa rubriksättare i New York Times sommaren 1935.

I boken får vi också veta att Sveriges mest framgångsrike båtbyggare genom tiderna, Christoph Rassy, lärde sig segla i Stanberger See i Bayern. Det var strax efter andra världskriget. Han hittade en bränsletank till ett amerikanskt bombplan, satte en mast på och började segla.

Astrid Lindgren får också ett eget kapitel. I början av 1960-talet köpte hon en segelbåt av sin förläggare Hans Rabén. Det var en Mälar 30:a döpt till Saltkråkan. Men Astrid var ingen riktig seglare. ”Hon var bara ute med båten några enstaka gånger”, berättar hennes dotter Karin. Ändå har båten blivit historisk. Den fick ge namn åt TV-serien med Tjorven, Båtsman och farbror Melker som säger ”denna dagen ett liv”.

Boken är utgiven av Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm och är utsedd till museets årsbok 2014-2015. Den är i stort format med 240 sidor. Boken kan köpas på museet. Pris 250 kr. Eller beställas via e-post Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. eller tel 08-519 549 20. Pris 330 kr, skickas då med post.

Det här är deras egen pressrelease, jag kanske återkommer när jag eller någon annan intresserad läst den.

Sittbrunnenfilmer