En slemmig skurk

Fler mord i Marstrand

I Marstrand blir Holger mördad för att han försöker stoppa exploateringen av varmbadhuset. Visst är det lite på gränsen till trovärdigt, men det är väl själva naturen hos en deckare. Ann Rosmans seglande polis, Karin Adler gör det igen. Griper mördaren, men får inte helt till det med privatlivet, även om det går framåt. Samtidigt stiger spänningen mellan läkaren och träpatronsdottern  i sekelskiftets societet.

Detta är den femte av Marstrandsdeckarna av Ann Rosman. De kännetecknas av en gedigen research och streckläsarspänning. Kanske är Havskatten inte riktigt lika fängslande som föregångarna Porto Francos väktare och Mercurium, men skildringen av havsbadsmiljön runt Oscar II:s sommarparadis på den lilla ön på västkusten räcker mer än väl. Hur han åker hit på sommarnöje utan drottningen, omgiven av allsköns  kvinnor  som älskar att  frottera sig i hans omgivning. Dock nämns dem inte vid sitt dåvarande epitet, kungsflundrorna, men det är månne ett feministiskt tidstecken.

Havskatten är en slemmig badhusdirektör och läkare som utnyttjar sin ställning till att få allt vad han vill från sina anställda baderskor. Fast det kanske man inte ska avslöja i förväg.

Skildringen av dagens kommunpolitiska gärningar, där allt mer av den gamla kulturen säljs ut till kapital som förvandlar bebyggelsen till  bostadsrätter verkar inte heller helt verklighetsfrämmande. Man får väl dock hoppas att de inte är lika skrupelfria som sina litterära motsvarigheter.

Men kanske skulle det löna sig med lite mer grävande journalistik i vårt västra seglingsmecka.

Och medan jag läser ikapp de två första Rosmansdeckarna hoppas jag redan på nästa.

Niklas Krantz

 

Sittbrunnenfilmer