Janken filosoferar

Staffan var ingen stalledräng!

Janken:

Staffan var ingen stalledräng!

Nix! Staffan var en storm!

När han härjade som värst noterades 32 m/s vid Sundsvallsbrons norra fäste!

På juldagskvällen låg vi och lyssnade när Staffan försökte riva "Plaza del Karlsvik". En riktigt stadig brukslänga från början av 1900-talet. Javisst! Med norrländska mått mätt är det exeptionellt starka vindar!

Exeptionell är också den temperatur vi upplever! Gräsmattorna är gröna, regnet dryper ner och när jag tittar ut genom fönstret ser jag hela Sundsvallsbukten som inte bjuder på en gnutta is. Tunadalshamnen och Alnösundet ståtar med öppet vatten!

Ur led är tiden! Eller klimatet!?!!

Läs mer: Staffan var ingen stalledräng!

Vinterpinan!

Janken:

Vinterpinan har inträtt!


Vinterpinan inträder ungefär en månad efter att båten är uppe ur plurret!
Om man nu kan kalla det vinter? Jag bor mitt i landet, i det vi kallar Norrland och har 9,5 grader varmt ute, Julmarknaden i söndags krävde broddar och, enligt somliga, flytväst då de flesta hade fullt sjå att, via diverse isfläckar, kryssa sig fram mellan vattensamlingarna.

Men hur som helst står min kära älskarinna "Tussilago" och slumrar under en pressenning i Ortviken.
När jag var liten pilt kunde jag glädjas åt vintern. Åka slalolom, vinterfiska, gräva grottor i drivorna och... Ja! Vadhelst ett barn kan roa sig med i snön men med åren har de flesta vinterrelaterade nöjen fallit bort ur min begreppsvärld och nu återstår bara en lång väntan på att få haka "Tussan" i pelarkranen igen.

Läs mer: Vinterpinan!

Terapi

Janken:

Att segla! Förstklassig terapi!

 

Just nu cirkulerar en annons på Facebook där man kan köpa en tröja med trycket "I don´t need therapy! I just go sailing!"

 

Jo! Nog kan många av oss skriva under på det. Att koppla bort allt och låta sig föras fram av ren naturkraft.

Men det finns ingen automatik i det! Den som ger sig ut för att segla i syfte att varva ner men tar med sig vardagsstressen ut i flytetyget kommer, tvärtom, att få panikångest och slita sitt hår i förtvivlan. Sannolikt bli på gränsen till skallig innan man åter är på landbacken och kan söka tryggheten i mobiltelefonen, surfplattan tjänstebilen och möteskalendern,

 

Nä! Ska man segla i rekreationssyfte krävs det de facto en viss planering och engagemang.

Läs mer: Terapi

Hundväder

Janken:

Endast seglare detta väder älskar!

Tidig höst. Jag och kollegan kommer ut på lastbryggan bakom jobbet och jag blickar ut mot hamnbassängen.
12 grader i luften, små piskande regndroppar, grådask och vattenytan är mörk med undantag av de symetriskt uppkommande vita gässen på vågkammarna.
"Fan! Båten på land och ett sånt fint seglarväder" utbrister jag!
Kollegan skakar på huvudet.
"Ja du Janken!" säger hon, "Vi har ju alla olika uppfattning om begreppet bra väder."
Jo! Jag förstår hennes skepsism men vinden blåste sådär jämnt och fint. Inga byar och riktningen gjorde att vattnet var riktigt platt trots en vind på runt åtta sekundmeter.

Läs mer: Hundväder

I pryldjungeln

Janken:

En svår klåda i visakortet

På nittiotalet drev jag ett taxiåkeri och hade behov av en koaxialskarv till en antennkabel. Vi droskägare var lite av stammisar hos leverantören eftersom vi hade såväl kommunikationsradio som mobiltelefoner i bilarna så killen bakom disken ville passa på att driva lite med mig.
Han lade upp den lilla metallhylsan på disken och sa ”250 kr + moms” utan att röra en min.
Jag halade fram mitt företagskort utan knussel varpå han brister ut i skratt!
”Du kan ju inte betala 250 + moms för den där heller?!?! Den kostar 52 spänn!”
Vadåå! Hur ofta köper jag skarvdon till antennkablar? Det är en typisk grej som kan kosta….typ… Vad som helst!

Ger man sig in i en båttillbehörsbutik så vimlar det av såna grejor.  Småpinaler som kan kosta vad som helst mellan 50 kronor eller fleratusenfemhudra.
Jag ska filosofera kring ämnet ur två perspektiv.

Läs mer: I pryldjungeln

Smitare

Janken:

Hur snål får man vara egentligen?

Den 17:e juli 2015! Strålande sol, 6-8 m/s mitt i den svenska semesterperioden.
Visserligen är vi bara fem båtar vid bryggan. Det kan bero på den mediokra period av ”50 shades of rain” som de senaste veckorna har bjudit på. Men vi är i alla fall fem stycken.
Platsen är kryssarklubbens ypperliga utsjöhamn på Lillubban i Njurundakusten strax söder om Sundsvall.
Jag tar två tjugor i fickan för att registrera oss i liggaren och erlägga avgiften i den lilla plåtlådan.
Jag står där och bläddrar i liggaren och tanken slår mig.
Antingen så registrerar inte båtägarna sig i liggaren eller så skiter många helt enkelt i att betala för sig.
I liggaren är endast tre-fyra båtar registrerade under 17 dagar i juli! Inte en enda de senaste dygnen.
Hur snål får man bli egentligen?

Läs mer: Smitare

Sittbrunnenfilmer