Brännvin och livskvalitet

Janken:

Brännvin och livskvalitet

 

Den 1 juli 2010 infördes en ny sjöfyllerilag i Sverige.
De allra, allra flesta bemötte detta med en axelryckning. Lite av ett ickeproblem. Men det fanns, och finns fortfarande, en tapper skara som med alla till buds stående medel är beredda att lägga ner osannolikt med energi för att få en ändring tillbaks till den gamla, liberalare och mer tolkningsbara, lagtexten.

Ja! Nu ska jag ta upp ett ämne som har lite av en särställning i antal missuppfattningar och egna tolkningar.
Den diskussion där man löper, i särklass, störst risk att trampa på ömma tår.
Det är inte helt omöjligt att jag kommer att göra mig ovän med några som läser denna lilla krönika.
Nån som tolkar den... lite utifrån hur hen själv vill tolka den.
Men alltså.... Fortfarande, mer än sex år efter lagens införande, löper den infekterade diskussionen vidare på Sveriges största nätforum för fritidsbåtsfolk.

Lite förenklat kan man säga:
Sedan juli 2010 har riksdagen beslutat att den som framför en båt med motor som är över tio meter eller kan gå fortare än 15 knop inte får göra det om man har druckit alkohol. Detsamma gäller den eller de personer som har en väsentlig funktion ombord för att kunna framföra båten på ett säkert sätt.

Till detta har man dessutom gett kustbevakning och sjöpolis mandat att utföra slumpmässiga utandningsprov utan att det måste föreligga misstanke.

Egentligen en ganska enkel och tydlig lag om ni frågar mig.

Tanken från lagstiftaren var nog att det skulle vara förare och ansvariga besättningar som är helt rena från alkohol i kroppen.
Dock är det väl inte så praktiskt att tvingas ta den som har en påse punchpraliner vid förarplatsen vidare till evidensmaskinen eller dra den som druckit några lättöl till sillen till domstol.
Således har man, i lagen, en ”marginal” som är satt så lågt att varje människa, oaktat individuella toleranser, kan betraktas som helt nykter. 0.2 ‰ i blodet vilket motsvarar 0.1 mg/l i utandningsluften.

Naturligtvis har jag en personlig åsikt om lagen men tänker varken redogöra för den eller lägga fokus på här.
Jag tänker inte diskutera sakfrågan.
Jag är bara så fascinerad av nivån på debatten och attityden hos somliga av debattörerna!


Häromdagen, sisådär 6,5 år efter lagen införts, råkade jag återigen klicka fram en diskussionstråd i ämnet på forumet bryggsnack (maringuiden.se ) och blev varse om att debatten fortfarande pågår.

Men herreguuuud! Lägg ner! är min spontana reaktion.
Gör nåt vettigt i stället!
Knyppla en spets, sortera alla T-shirts i garderoben eller gå ut på en vinterpromenad!

Det är, enligt min uppfattning, lite av ett ”ickeproblem” som diskuteras.
Sedan den nya lagen infördes har jag inte hört en enda diskussion på en brygga, i någon gästhamn eller på en enda kobbe i skärgården.
Kort sagt, jag träffar aldrig någon som bryr sig!

Försäkringsbolaget IF genomförde en undersökning bland båtfolk som visade att de flesta inte brydde sig eller rent av var positiva till den nya lagen.

Det som dock slår mig när jag hastigt skummar igenom de tusentals och åter tusentals foruminläggen är framförallt …

Två saker

1: Vad oerhört viktigt det är med C2H5OH (Etanol) för somliga

Det är fascinerande hur man kan lägga ner så mycket tid och energi för att strida för rätten att få dricka pilsner och köra båt. Debatten är stundtals jättehätsk och det har till och med startats organisationer för att få tillstånd en ändring. Man har engagerat kändisar i kampanjer, uppvaktar politiker och ordnar namninsamlingar. Webbsidor och Facebookrupper har poppat upp! Jag ramlade till och med på en monter i ämnet på båtmässan här om året!

Det förefaller inte som att man diskuterar en rättighet.
Det ger intrycket av att vara kampen för ett mänskligt behov!

2: Vilket torftigt liv jag får intryck av att vissa lever

Man spar inte direkt på brösttonerna när man argumenterar mot lagstiftaren.
Uttryck som ”Nu säljer jag båten”, ”Mitt liv på sjön är förstört” och ”Båtlivet kommer att dö ut” är inte ovanliga.
Visst måste världen och skärgården vara ett ganska blekt ställe om man fullständigt förlorar förmågan att njuta av den om man inte får dricka sponk och köra båt samtidigt?
Personligen hade jag inte en aning om att det låg till på det viset?!?!
Nu omfattas ju inte min lilla tvålkopp av den nya lagen så jag får väl, i min okunskap, njuta vidare av de öde skären, det böljande havet, ljusa juninätter, Höga kustens mäktiga berg och helt enkelt lida med de stackare som har båtar över tio meter eller går fortare än 15 knop.

Herrejisses!
Det finns massvis med grejer man kan dricka!

Kaffe, Coca Cola, iskall sockerdricka, iste, mjölk, apelsijuice, Trocadero, Bobs apelsinsaft, Fun-Light med mangosmak…..
Listan kan bli hur lång som helst.
För att inte tala om alla smaker och versioner av bubbelvatten som finns.
Dessutom bor jag ju i området som sägs ha Europas bästa kranvatten men om man absolut vill ha en pilsner så kan jag tipsa om att Staropramen gör ett riktigt gott alkoholfritt öl.

Många hävdar att hela debatten gäller att få ta två öl eller ett glas vin till maten!
Men herregud, jag baxnar!!!
Är det alltså två, jävla, öl eller ett ynka glas vin vi pratar om?!?!
Då blir det ju ännu löjligare!

En alkoholforskare jag stötte på för många år sedan brukade säga:
”Att du tar en öl eller ett glas vin någon gång säger inget om huruvida du har alkoholproblem eller ens ligger i riskzonen!
Det är din förmåga att kunna AVSTÅ från en öl eller ett glas vin som avgör!”

Hmmm!
Från det ena till det andra.

Det kommer nog att bli rekordtidig vår i år.
Nu längtar jag sjuuuukt mycket efter att få haka Tussan i pelarkranen:
Jag har erbjudit mig att hjälpa ”Ärtan” att polera och vaxa X-bones också.
Till och med det ser jag fram emot.
Men det bästa av allt…..
Det var visserligen många år sedan jag inmundigade etanol till sjöss….
Men bara vetskapen att jag skulle kunna ge KBV fingret med ena handen och hinka en bira med den andra!
Det ska jag njuuta av!
Och då…
Då ska jag uppleva…..
 —- LIVSKVALITET—-

Sittbrunnenfilmer