hafsorkestern

Lurö

Normalt stannar Götakanalresenärer vid Spiken, Vänerns Marstrand, eller Läckö Slott. Men vi gick ut till nordostviken på Lurö. Det var inte fel.

Uppför älven

Från medeltid till förfall

 

 

Vi färdas genom den döda zonen. På ena sidan sjunkna vrak och hoprasande industribyggnader, på andra sidan träsk, döda träd och ibland kossor som bajsar i strandkanten. Flodkanten är hela vägen förstärkt med kross-sten, för att skydda mot förändringar i flodsträckningen, och flodfåran är muddrad för att klara internationell trafik.

Vi är på väg uppför Göta Älv, en gång en stolt fjord, när havet stod nästan metern högre och Lödöse vare den medeltida porten mot väster. När landet steg beordrades invånarna så småningom att flytta ut till Göteborg och förfallet inleddes. Idag är det enda moderna sprängningarna för E45:an, vägen mot skidbackarna i Värmland och Dalarna, som lyser mot älvfararna. Först fem slussar upp, när vi passerat Trollhättans stolta slusstrappa ser vi industrier som fortfarande lever. Men inte länge till. SAAB står det på fasaden.

I Ström, eller Lilla Edet, hittar vi den första svenska slussen, byggd av Carl IV. Men det dröjde till 1800 innan även det stora Edet, eller Trollhättan, fick slussarna som gjorde Vänern till en del av världshaven.

Det känns i alla fall avspänt att alla båtar man möter kör gladeligen med fendrarna ute, och särskilt tyskarna vinkar energiskt tillbaka. Trollhätte kanal är dyster, men ändå ett ett uppiggande äventyr.

Idag passerar vi genom de fyra 3:e generationens slussar, typ 10 meter höga, som vi hanterar med en lina i fören och en i aktern, till stegen i kanalkanten som vi följer upp till toppen av varje steg i slusstrappan.

Efter slusstrappan klaffbro och lyftbro att vänta på till de får tid att lyfta dem för oss. VHF:en är trasig så jag ringer upp på mobilen, men det tar ändå sin lilla tid. Men sista slussen, Binkeberg, där vi har tur med att några båtar just kommer ner och portarna öppnas för oss.

Imorgon Vänern, Sveriges sjö....

 

Räkbryggan

Nu är det sommar även i Smögen, även om den stora invasionen inte kommit till bryggan ännu. Sleeping Partner har sovit i sittbrunnen sen vi kom för några timmar sen.

Smöghålet.

24-timmars västkust

I år ställde vi upp i 24-timmars på västkusten. Mer sol än vind, och som alltid en fantastisk upplevelse. Och efterfesten på Läsö var verkligen något för Stockholm att ta efter.

vimpel

Vi vann vimpeln

24-timmars på västkusten är en mer social sysselsättning än i Stockholm. Man startar när man vill och slutar med gemensam middag. Trots att vi på grund av vindbrist tvingades bryta, så fick vi dethär fina priset. Om kameran har fungerat så återkommer jag med lite rörliga bilder.

24-timmars igång

Nu är 24-timmars igång, fantastiskt väder men inte mycket vind. 2,7 vid Islandsberg. Får se om vi kommer fram till målet på Läsö till i morgon.

Sittbrunnenfilmer