Här är jag nu:

hafsorkestern

Buggiga ipadappar

Nya versioner, nya buggar

ipad1

Första segelutflykten för året, till Utö för lunch. Och äntligen får jag prova de nya uppdateringarna för Seapilot och iNavX till iPaden. Men solen skiner, och i Seapilot ser jag inte ett skit, kontrasten på skärmen är för dålig. iNavX med sina inscannade papperskort är lite bättre, men i huvudsak blir det den gamla Garminplottern som får fortsätta att visa vägen. Och det lilla jag hinner prova är avskräckande......

Läs mer: Buggiga ipadappar

Bästkusten eller sjunken skog

Bästkusten och den vattenskadade skogen

 salar2

De kraftiga vågorna får båten att stampa så plottern slocknar, ett litet glapp och den måste startas om medan skummet yr över fördäck, ruff och sittbrunn. Med kursen ut mot Veckers fyr går jag mot vinden för att besegra Tjurpannan i kulingen. När jag kommit tillräckligt högt rullar jag ut halva genuan och seglar i åtta knop så skummet yr mellan klipporna i den smala farleden söderut.

Bohuslän är tuff och dramatisk. En grund skärgård, med smala passager, höga klippor och djupa passager. Full med norrmän som älskar Sverige och västkustare som föraktar ostkusten. Trots att de aldrig varit där. De vill liksom inte nedlåta sig till det.

Läs mer: Bästkusten eller sjunken skog

Motala Gålö

Kanalen sluter cirkeln

 

Med Ragnar och Hugo som sista besättning har Hafsorkestern nu slutit cirkeln runt södra Sverige. En hiskelig massa slussar har vi hoppat i. En gång kom linan i beknip och båten blev hängande, men slussvakten fick stopp på slussen och jag slapp kapa linan. Skulle ha blivit ett rejält plask. Dock inte lika rejält som när ångbåten Juno 1931 gick rakt igenom slussportarna och flög ner i nästa del av kanalen.

Det trevliga motormuseet nära Linköping var kul, med PG Gyllenhammars gamla plastbåt och massor med gamla utombordare.

Toppenkanalen

Höjd högt över havet

bad
Från lagunen på norrsidan av Kalvöarna, där vi svajat och badat i det varma vattnet, sett King Edward, döpt efter potatisen de hittade i kölsvinet, lämna i den lätta kvällsvinden, och sett en örn sväva över udden, så sätter vi själva segel i morgonbrisen och gör några slag in till Sjötorp. Här börjar den egentliga götakanalen.

Läs mer: Toppenkanalen

Lurö

Normalt stannar Götakanalresenärer vid Spiken, Vänerns Marstrand, eller Läckö Slott. Men vi gick ut till nordostviken på Lurö. Det var inte fel.

Uppför älven

Från medeltid till förfall

 

 

Vi färdas genom den döda zonen. På ena sidan sjunkna vrak och hoprasande industribyggnader, på andra sidan träsk, döda träd och ibland kossor som bajsar i strandkanten. Flodkanten är hela vägen förstärkt med kross-sten, för att skydda mot förändringar i flodsträckningen, och flodfåran är muddrad för att klara internationell trafik.

Vi är på väg uppför Göta Älv, en gång en stolt fjord, när havet stod nästan metern högre och Lödöse vare den medeltida porten mot väster. När landet steg beordrades invånarna så småningom att flytta ut till Göteborg och förfallet inleddes. Idag är det enda moderna sprängningarna för E45:an, vägen mot skidbackarna i Värmland och Dalarna, som lyser mot älvfararna. Först fem slussar upp, när vi passerat Trollhättans stolta slusstrappa ser vi industrier som fortfarande lever. Men inte länge till. SAAB står det på fasaden.

I Ström, eller Lilla Edet, hittar vi den första svenska slussen, byggd av Carl IV. Men det dröjde till 1800 innan även det stora Edet, eller Trollhättan, fick slussarna som gjorde Vänern till en del av världshaven.

Det känns i alla fall avspänt att alla båtar man möter kör gladeligen med fendrarna ute, och särskilt tyskarna vinkar energiskt tillbaka. Trollhätte kanal är dyster, men ändå ett ett uppiggande äventyr.

Idag passerar vi genom de fyra 3:e generationens slussar, typ 10 meter höga, som vi hanterar med en lina i fören och en i aktern, till stegen i kanalkanten som vi följer upp till toppen av varje steg i slusstrappan.

Efter slusstrappan klaffbro och lyftbro att vänta på till de får tid att lyfta dem för oss. VHF:en är trasig så jag ringer upp på mobilen, men det tar ändå sin lilla tid. Men sista slussen, Binkeberg, där vi har tur med att några båtar just kommer ner och portarna öppnas för oss.

Imorgon Vänern, Sveriges sjö....

 

Sittbrunnenfilmer