hafsorkestern

Liv och död på havet och hemma

rutt

Regnet pepprar ner på sprayhood och bimini. Doors och Dire Straits öser mot regnet i marinan, understödjade av den nya suben i förskottet. Min egen förskottsklapp, som dock drar så solen måste skina, kulingen tjuta eller marinan ha landström.

Det är regnperiod i Polynesien. Snart kommer orkanerna. Kanske. Då ska jag och Hafsorkestern norrut mot den säkrare ekvatorn. Samt en helt ny upp-pluppande besåttning: Wille och Gun Loiske från Örebro hörde plötsligt av sig och ville hänga på, på väg jorden runt från Närke. Vi jobbade en gång för hundra år sen ihop på lokalradion, men det var typ två veckor, så jag minns inte värst. Men värre risker än dem har jag väl utsatt mig för, och himla kul att de vill vara med.

Läs mer: Liv och död på havet och hemma

Hajar i paradiset!

bat

Sonja kastar ut en fender i tidvattenströmmen för att bada när vi anlänt till Raroia efter fem dagars segling från Marquesas. Sju svartfenade revhajar, Black Tip, kastar sig över fendern.

När vi sen skrapar spagettin och bitar av den åtta kilo stora tonfisk vi fångat på överseglingens sista dag, då blir de riktigt ivriga.

29 registrerade angrepp, meddelar Fredrik över inreachen. Man bör inte bada och mata dem samtidigt. Vi avstår tills vidare från bad.

Läs mer: Hajar i paradiset!

Bland mantor och kannibalruiner

oapoutoppar

Marquesasöarna är höga och hotfulla. Här har det bott tatuerade krigare och kannibaler i dalarna mellan vulkanbergen. Thor Heyerdahl intervjuade 1928 den siste kannibalen på Fatu Hiva, som hävdade att det godaste han ätit var underarmen på en vit kvinna.

Hafsorkestern glider in i hamnen på Hiva Oa och vi kastar ankar i viken innanför den kommersiella hamnen. Nu ligger det kanske fem båtar här. När ARC+ passerar är de 30-40.

Läs mer: Bland mantor och kannibalruiner

Mot Polynesien

mot

Lördag 6 oktober
Vi har seglat över 1000 sjömil i nio dagar. Ungefär 2000 kvar till Marquesas-öarna. Vi börjar komma in i lunken. Vaktgång på natten fyra timmar i stöten. Bokläsning på dagen, och med pannlampa på natten. Snart är böckerna slut. Vi har två veckor kvar.

Läs mer: Mot Polynesien

Myteriet i paradiset vid vägskälet

 fiskmarknaden

Anders har Galapagos på sin bucket list. Eller hade. Han har rest, dykt och snorklat runt halva världen. Han seglar med från Panama för att simma med sjölejon, hajar och mantor. Och Aina som också drömt om det här sista paradiset på jorden flyger hit och hem. Med Hafsorkestern får vi bara segla till tre hamnar, trots att vi betalar runt 20 000 SEK.

Läs mer: Myteriet i paradiset vid vägskälet

Vägen till Galapagos

valhopp1

Vi checkar ut från Panama, tror vi i alla fall. När vi kommer till Galapagos visar det sig att tullaren på Marina Flamenco har checkat in oss till Panama en gång till. Men agent Bolivar fixar det och vi slipper segla tillbaks 10 dar. Däremot måste vi ut 40 sjömil och skrapa botten från några slags maskliknande varelser som vuxit till sig under överfarten. Anders snorklar i kraftig sjögång.

Men först var vi på Pärlöarna, söder om Panama City. Vi mötte San Peur med Fred och Grete i första viken på den mest bebodda ön. På väg in mellan öarna mötte vi våra första knölvalar. Nästa dag när vi gick vidare såg vi dem hoppa på närmare håll, många meter upp.

Läs mer: Vägen till Galapagos

Sittbrunnenfilmer