hafsorkestern

Atlantsäkerhet

Nu är det tre veckor kvar tills vi ska segla över Atlanten. Nio båtar är anmälda till eskadern Viking Explorers och ett antal ytterligare är på ingång till Las Palmas. Själv ligger jag på södra Gran Canaria med trasigt rattroder, en vindgenerator som återstår att montera och en kortvågsradio som krånglar. Men det borde gå att få klart i tid.

På vårt andra eskadermöte gick Oliver igenom allt man måste tänka på i säkerhetsväg, från schacklar till epirber. Men vad göra om någon faller över bord, blev det en del diskussioner om. En inte helt actionladdad film, men ändå ganska tänkvärd om man planerar att korsa en eller flera oceaner. Och Viking Explorers känns helt rätt. Så många trevliga människor.

Kommentera gärna.Atlantsäkerhet

Korthandad Atlantkrossning

Att segla är nödvändigt. Det visste till och med de gamla romarna. Navigare necesse est, stod det på en affisch med en massa skepp som jag hade på väggen ovanför sängen när jag var liten.

Nu har jag kommit till Kanarieöarna, med hjälp av en massa vänner som gastat på olika sträckor. Trodde jag skulle få hjälp över Atlanten också, men den långa gastlistan krympte snabbt när januari kom närmare. Vissa skrämde jag själv bort med varnande ord om stormar, andra fick jobb som kom emellan och andra tror jag kärleken har lockat bort.

I varje fall måste jag nu fundera på om jag ska våga krossa Atlanten ensam.

Det är en skrämmande tanke. Men också lockande.

Läs mer: Korthandad Atlantkrossning

Ön som inte finns.

Det var Robban som hittade ön. Han satt hemma och kollade in rutten han skulle gasta på. När han zoomade in mellan Madeira och Gran Canaria hittade han Ilhas Selvagens, ett par pytteöar som normalt inte syns på plottern.

Det visade sig vara politiskt omstridda öar och häckningsplats för Gulnäbbad Lira. Samt geckoödlor.

- Ska vi stanna på Selvagensöarna, messade Robban.

Läs mer: Ön som inte finns.

Magiskt vindvrid och läckande båt!

Vi lämnade Lissabon med vinden i ryggen, trots motvind ner genom floden. Snart kunde vi äntligen sätta segel efter två veckor i den trevliga men dyiga gästhamnen vid den gamla världsutställningen.

Vi hissade storen på den nya bommen och så småningom även gennakern.

- Ska vi ta ner den till kvällen, frågade Robert när han gick på sitt pass vid solnedgången klockan åtta.

Men det blåste härliga sex sekundmeter slör, så vi lät den sitta. Strax innan jag skulle gå på vid midnatt vaknade jag av en överhalning när jag flög runt i kojen.

Läs mer: Magiskt vindvrid och läckande båt!

Bombrott i Portugal

När vi lämnar Bayona i Spanien har vi fortfarande vinden svagt i nosen. Men ute vi udden på Iberiska halvön vrider det, helt enligt Windy-appen och vi får nordlig medvind i våra fulla segel. Preventern säkrar storen när vinden brallar på, och räddar säkert ett 20-tal gippar i de svängiga surfvågorna akterifrån. Vi tutar på och maxar i 10 knop i nerförsbackarna.

Men när vi ska in i den portugisiska hamnen Viana do Castelo lossar vi preventern för att lova upp mot piren och en riktig körare trycker upp oss rakt mot vinden. Finns inte plats att falla, så vi snurrar, skotar hem för en gipp och går in i hamnen. Jag tittar upp och ser att storens bom är knäckt, ser mest ut som skinkan på ett konstverk av Salvador Dali.

Läs mer: Bombrott i Portugal

Måne över Biscaya

Det finns de som långseglar för att upptäcka världen. Jag tror jag seglar för att hitta mig själv. Och i månskenet på Biscaya, som glittrade i det spegelblanka svarta vattnet, började mina tårar att strömma.

Vi kastade loss med tidvattnet på morgonen från seglarstaden Kinsale på södra Irland. Prognosen lovade motvind från sydväst, men den skulle vrida på väst efter ett tag. Överseglingen från Irland till Spanien bjöd på allt. Kuling, smörsegling, stiltje, delfiner, vågor, en duva. Utom regn, i nån större omfattning. I Spanien väntade solen och värmen.

Läs mer: Måne över Biscaya

Sittbrunnenfilmer