Här är jag nu:

hafsorkestern

Ny teknik!

 inreach

Det var ju så genomtänkt, tekniken på Hafsorkestern. Och så funkar det inte. Då får man tänka om.

Iridium sattellittelefon verkade ju perfekt. Telefon, gribfiler via Internet och mail. Och sms. Men där ute på Atlanten funkade det ju inte. Och vråldyrt blev det. Så nu har jag bytt till Iridium – men via Garmins nya burk inReach.

Läs mer: Ny teknik!

Segla till Jamaica!

fotar

Första natten var jag rätt nervös. Hur skulle jag må om jag inte får sova. Eller om jag inte vaknar och det kommer en båt. Eller pirater från Haiti.

Jag bäddade med mina saltstela 100% kapokkuddar i sittbrunnen. Med huvudet så jag såg plottern med AIS:en. På den ser man mötande båtar ett par timmar innan de dyker upp i verkligheten. Några AIS-lösa fiskare lär inte finnas här i Karibiska sjön, flera tusen meter djup.

Det var min första längre ensamsegling. En natt hade jag testat från södra Guadeloupe till Antigua. Det gick bra, men lite trött var jag på dan när jag kom fram. Nu har jag att göra sex dagar och nätter från den gamla svenskkolonin St Barthelemy till Kingston på Jamaica. Där ska Aina mönstra på igen, för att segla med till Panama.

Läs mer: Segla till Jamaica!

Havets zigenare

 

De drar runt i sina segelbåtar, spelar musik, pantomimar, jonglerar och akrobaterar i hamnarna. Havets kulturabetare skulle man också kunna säga.
Jag träffar dem första gången på Smithys butik, bar och gatukök i Portsmouth på Dominica. Vi skulle bara gå förbi och ta en öl och wifia lite innan vi gick vidare till nån restaurang. Men så kom gatumusikanterna som spelade magisk musik. Och vi blev sittande.

Jag ror över till Yanns gula båt och han berättar om hur de seglat från Bretagne för tre år sen, varit på Kanarieöarna och i Senegal, där de visat film från en stor duk de spänt upp i masten. Nu har de samlat ihop tre båtar med olika artister för en stor karibisk slutturné, innan de återvänder hem för att fixa till båten.

Läs mer: Havets zigenare

Katastrofer och äventyr i Karibien

20180318 125730

Nu har jag seglat själv några veckor och blivit konfunderat över vad jag gör. Med besättning ombord har det ju varit fullt program, segling, sightseeing och restaurangliv. Nu är det bara jag och allt jag gör är för mig själv.

I svenskkolonien Bequia låg jag en vecka och träffade några bekanta från Viking Explorers, Mårten med Soffi och Mads och Lotta i Looma. Så det var inte ensamt, men jag började ju fundera på vad det är jag håller på med. Att lära känna Västindien är inte min grej, snorkla är väl sådär. Men att segla i de här vattnen är underbart.

Läs mer: Katastrofer och äventyr i Karibien

Tack för seglingen!

IMG 0907

Det blåste minst kuling i Göteborgs norra skärgård. Trädraken Pian krängde hårt och seglade in vatten. Båtar gjorde så på den tiden. Vi var dyblöta när vi kom fram, och jag var frusen och lycklig.

Jag var 9 år och hade fått följa med morbror Ragnar och Barbro i båten till Klädesholmen. Det var inte han som lärde mig segla. Men han lärde mig älska segling.

Läs mer: Tack för seglingen!

Att segla eller inte segla

fredrikelena

Vi har haft en underbar segling genom Grenadinerna, som nästan är en skärgård. Fredrik och Elena har dykt på rockor, hajar och sköldpaddor.

Allt borde vara fantastiskt. Men Lars Loggert som jag träffade i Belfast på vägen hit, han var här för 15 år sen. Han gick ut till naturreservatet Tobago Cays några dar efter oss och skrev sen på Facebook:
”Har precis varit några dagar på Tobago Cays som är ett halvcirkelformat korallrev. Vi var här för 15 år sedan. Fullt av liv. Nu var det i stort sett helt dött. Finns lite vackra fiskar kvar men korallen är död. Jag känner mig så ledsen över vad vi gör med vår vackra planet.”

Läs mer: Att segla eller inte segla

Sittbrunnenfilmer