livet, universum och allting

Urtidsdjuret

Vår vän Rex

rextop

Hösten är här, båten ska upp och innan det ska den tömmas på sommarens alla bra att ha saker och nödvändiga detaljer. Det nödvändiga är inte mycket att säga om, det finns i alla båtar, men allt det där som sätter guldkant på tillvaron får minnena att flöda och precis som varje höst tar det en oändlig tid att packa ner alltihop.

Årets sista segling blev ett sökande efter en dinosaurie, ett urtidsmonster som frusit fast i ögonblicket när den sliter sitt byte i stycken. Finns det i skärgården?

Läs mer: Urtidsdjuret

Naturhamn

tistlarna

Naturhamn. Till skillnad mot gästhamnen där det kan gå livat till långt in på småtimmarna och förväntningarna på lugn och ro inte är så höga söker vi oss till den där stilla platsen för att njuta av lugnet och naturens egna ljud. Du vet hur det är, viken du glider in i är inbjudande och ankaret  griper direkt, tystnaden du upplever när du lagt fast båten i ett par rejäla träd bryts bara av enstaka fåglar som prövar sångrösten inför kvällens konsert och du får lust att plocka fram akvarellfärgerna och föreviga tavlan du har framför dig. Det är väl så här det ska vara? Det är väl just så här det är?  Om det inte var för Laddarn, Teknikern, Näcken eller Fri uppfostran. Vet du vilka jag menar? Inte? Jodå du har mött dem eller drabbats av dem snarare. För det är inte alltid du har viken för dig själv.

Läs mer: Naturhamn

Mat på sjön

Guldkant på sittbrunnsbordet

semona

För mig betyder maten mycket, det har den gjort så länge jag minnas och ute i båten är en av dagens verkliga höjdpunkter just att slå sig ner vid det dukade bordet. För du dukar väl ditt bord?

 

Läs mer: Mat på sjön

Örnbon

 Inte för naturklubben

“Våren är här”, utbrast min gode vän Sebastian Flink när han ringde och föreslog en promenad ner till båtklubben. Det var en utmärkt idé då jag hade möjlighet att författa en naturlyrisk skildring om våren och alla dess tecken till den lokala naturklubbens tidskrift. Uppriktigt sagt var jag tveksam om mina kunskaper i vare sig ornitologi eller biologi var tillräckliga, men det hade ju läst mina texter här på Sittbrunnen och hyste därför förhoppningar om att jag “nån gång skulle få till det” som deras redaktör uttryckte det.

ornbon

Läs mer: Örnbon

Sång till Sandhamn

Vägen till Sandhamn

sandhamn

Det kom ett mail. Avsändaren hade läst det jag skrev om båtklubben och tyckte sig funnit ett antal sakfel. Personen kände igen klubben, men påpekade att hamnkaptenen inte alls kallades “elake Måns” utan kort och gott “Stalin” då han hade egenskaper utöver mustaschen som förde tanken till en diktator. Vidare började klubbens egenhändigt komponerade visa “Här kommer det en båtgubbe, det snöar på hans hatt” och det såldes inte allt Lyckholms och Kum utan Tingsryd. Minns jag så fel? Nej självklart inte, sanningen är nog att de flesta båtklubbar på 60-talet var sig lika.

 

Läs mer: Sång till Sandhamn

Om båtklubbar

Tapparn, Elake Måns och Hugo Hård

upptagBåtklubbar, de framkallar minnen det. Efter 25 års uppehåll hittade jag tillbaks till båtlivet och ytterligare ett par år senare hittade jag en båtklubb som utan vidare betänkligheter accepterade mig som medlem. I ett ögonblick av djup tacksamhet över detta lät jag mig väljas in till ett mindre viktigt styrelseuppdrag vid årsmötet, det är ju trots allt inte bara klubben som ska visa sin goda vilja. Och trivsamt är det. Att komma ner till klubben, morsa på folk, snacka lite hit och dit, helt enkelt känna gemenskapen med de andra.

Fast vänta nu. Så minns jag inte alls min barndoms båtklubb.

Läs mer: Om båtklubbar

Sittbrunnenfilmer