Vårskröna

En vårskröna

Vinter, sundet fylls inte av vita segel, en och annan skridskoåkare prövar isens kvalitet och drömmen om en vacker Mälarbåt eller Skärgårdskryssare byts mot allvarliga funderingar på om inte en isjakt är rätt val i vårt klimat, men det finns hopp om bättre tider.

 

Nu kommer snart mässorna, Båtmässan Göteborg som belönar den som trimmat tomteskägget till en skepparkrans med fri entré och Allt för Sjön i Stockholm som förhoppningsvis vill locka en bredare publik och inte i onödan reta upp hälften av de potentiella kunderna. Kanske var idén med skepparkransen skojig vid konferensbordet, men hade det inte varit fiffigare att uppmanat besökarna oavsett kön att komma i sydväst, med skepparkrans och pipa i munnen, precis som på de målningar som misspryder varje äkta Göteborgares hem i både slott och koja? För visst har väl alla på Västkusten minst en fiskargubbe på hedersplats precis som vissa uppkomlingar i samhället köper ett porträtt från 1700-talet och presenterar detta som en framgångsrik släkting i tidigare led? ”Och här är min förfader Knollsprint af Slochenbochen” brukade min gode vän Hugo Hård stoltsera med när han visade runt i sitt hem tills Sebastian Flink ofint anmärkte att ”Hade jag bjudit 500 kronor till hade han varit min anfader”.

 

Har du retad dig på vattenskotrar? Du är inte ensam, men innan man går till handgripligheter mot dessa fridstörare kanske man ska betänka sig en smula, inte som de män som satt i godan ro i ekan med metspöna ute vid favoritgrynnan, plötsligt kommer en vattenskoter i hög fart och far förbi så det stänker över fiskarna och en nyss öppnad pilsner faller omkull. Männen hytter med nävarna och svär över ungdomen, men vad hjälper det? I nästa sekund sveper skotern förbi igen, sladdar upp och lägger sig guppande en liten bit bort. ”Kommer du hit en gång till klappar jag till dig med åran” skriker den ene mannen. Skoterföraren antar utmaningen och accelererar rakt mot ekan, gör en kraftig gir precis innan kollisionen tycks oundviklig, men träffas samtidigt av åran som svingas i raseri över att friden störts, för att inte tala om pilsnerdrickan som gått förlorad.

Det blir tyst, väldigt tyst och någon skotermarodör syns inte mer, ”F-n han sjönk”, utbrister den mer sansade av de båda männen, ”du måste hoppa i och försöka få upp honom”. Mannen med åran inser vad han gjort och kommer i, dyker flera gånger och kommer slutligen upp med en tung, livlös kropp som de med gemensamma krafter baxar ombord. ”Du han verkar inte andas, du får ge mun mot mun metoden på honom”. ”Slagmannen” böjer sig ner över kroppen för att påbörja återupplivning, men ryggar tillbaks med orden ”Vilken dålig andedräkt han har”. Varpå kompisen utbrister ”Du, det är ju fel kille, den här har ju skridskor på sig”

En skröna? Javisst är det väl så, men skrönor är inte det sämsta. Du kanske själv har en på lager och vill dela med dig, är den kort så använd kommentarsfältet annars är du välkommen att skicka in ditt bidrag, bland de som bidrar lottar vi ut en bok eller 2.

Vi kanske ses på Allt för Sjön, för jag har från säker källa hört att det kommer en vår i år igen.

Christofer Ahlandsberg

Sittbrunnenfilmer