S/Y Solea

Christofer betraktar:

Mitt hemmavatten

Så var jag med båt, båt nummer 2 för att vara exakt, men min lilla älskade Neta kommer i min vän Calles trygga ägo och kommer fortsätta plöja såväl Mälarens vatten som längre djärva färder, vem vet, kanske ända ut på Östersjöns vida vatten.

S/Y Solea, mitt drömmars Orustbygge väntar nu på mig i Loftahammar för att seglas norrut liksom de från Afrika återvändande flyttfåglarna. Nåja hennes förflyttning blir ju knappast så dramatisk och lång, men hon finner sin nya, trygga hamn i Östra Mälaren dit även mången sädesärla söker sommarviste.

S/Y Solea ja, nu kan jag planera längre, tuffare och mer utmanade mål, men när jag sitter här på kammaren och tittar i böcker, seglingsbeskrivningar och mina egna, svårtolkade loggboksblad börjar jag fundera, fundera på vart jag vill komma? Visst kommer det bli kul att hälsa på i Lickershamn på Gotland och åter träffa den genomsympatiske hamnvärden Ingvar Hallgren och njuta av nyrökt flundra och få höra lite skvaller om klumpiga grundstötningar, tokiga Stockholmare (vilket jag själv får räknas som efter 57 år i huvudstaden) och annat som hör fiskelägets ljugarbänk till. Sedan ska jag segla längs norra kusten, hela vägen till Haparanda för att inte tala om Rügen, det är ett måste inom en snar framtid.

Fast så sitter jag med mina loggboksblad, läser om platser alldeles nära, Härjarö där vi grillat på fint iordningställda platser och ätit jordgubbspaj och druckit cider på Herrgårdens trivsamma servering under kloka filosofiska samtal med andra sjöfarare som inte räds grodhavet. Granskär som jag egentligen innerst inne önskar ingen annan hittat, där jag årligen besöker naturens mirakel Rex, det förstenade urtidsmonstret som skapats av naturen självt, ingen konstnär i världen kan göra mer rättvisa åt honom. Granskär har dessutom, trots sin ringa storlek, en natur som tar dagar att utforska och påminner väldigt mycket om en illustration av John Bauer. Så har jag Fagerö, visst det finns några stycken i Mälaren, men ingen mer fager en just ”mitt Fagerö”.

Och så har vi människorna, människor från när och fjärran. De glada danskarna inblåsta i åskväder vid Stallarholmen, blixt och dunder, men gott danskt öl till tröst. De äldre tyska paret som har sin båt i Karlskrona och kölsvinet fyllt med underbara vita viner. Vänliga, avspända finländare som renoverat en äldre valdäckad Laurinkoster och plötsligt en afton lägger till vid Mälsåkers gamla gistna brygga där jag vid ett annat tillfälle träffade ett ungt, tyskt par i sin HR 26, även dessa förträffliga personer med gott öl i kylboxen. Massor med svenskar naturligtvis, men ändå, typiskt nog i Mälaren, mycket lugnare och mer avspänt än i Stockholms mellersta skärgård.

Så vad söker jag nu med mina 29 fot, en båt som legendariska kappseglaren John Albrechtson kunde tänka sig för en segling över Atlanten? Absolut längre seglatser precis som jag planerar, men jag lovar en sak; Mälaren kommer alltid förbli mitt hemmavatten och jag kommer nog aldrig hinna utforska det för där finns så många hemligheter och för dig som tycker Mälaren inte bjuder på dramatik så rekommenderar jag dig att segla över Norra björkfjärden i en nordlig kuling, det är vad jag kallar segling det.

Christofer Alandsberg

Sittbrunnenfilmer