Liv och död på havet och hemma

rutt

Regnet pepprar ner på sprayhood och bimini. Doors och Dire Straits öser mot regnet i marinan, understödjade av den nya suben i förskottet. Min egen förskottsklapp, som dock drar så solen måste skina, kulingen tjuta eller marinan ha landström.

Det är regnperiod i Polynesien. Snart kommer orkanerna. Kanske. Då ska jag och Hafsorkestern norrut mot den säkrare ekvatorn. Samt en helt ny upp-pluppande besåttning: Wille och Gun Loiske från Örebro hörde plötsligt av sig och ville hänga på, på väg jorden runt från Närke. Vi jobbade en gång för hundra år sen ihop på lokalradion, men det var typ två veckor, så jag minns inte värst. Men värre risker än dem har jag väl utsatt mig för, och himla kul att de vill vara med.

 gunwille

Sonja och jag tog en tur runt ön i hyrbil innan hon tog planet hem. En fyr, ett spruthål där biologen Sonja fick spader på små lungfiskar som mest såg ut som grodyngel som krälade runt på klipporna. Längst söderut hyrde vi en taxibåt ut till surfvågorna där man brukar köra surftävlingar när vågorna är några meter högre än när vi råkar passera.

surfare

Två grabbar är ändå på väg ut och taxibåten som är medveten om vårt behov av fotomotiv tar dem med ut till revet. Den ena har en trickbräda och kastar sig iväg när stora vågor drar in. Den andre är blekare i ansiktet och håller sig avvaktande längre ut. Sen tävlingarna i Teahupo'o på nittiotalet  började har fem surfare dött när vågorna nått korallrevet. Han vinkar lättad när vi drar hemåt utan att han behövt ramla på nån våg.

ruin

Efter lite letande hittar vi en arkeologisk sajt, en gammal maoriskt kultplats där man festat och i kristider offrat även människor. De valde vanligtvis ut nån sämre medborgare, typ tjuv, för att blidka gudarna. Kvinnor dög inte, det skulle vara en man. Dessutom hade de ofta massor med dödskallar från besegrade fiender att lägga vid offerbordet.

offer

Visst har vi varit grymma under vikinga och medeltid. Men här har man uppenbarligen krigat och mördat ända tills europeerna kom på 1700-talet, och hetsade ännu mer i krigandet, hjälpte vissa med skjutvapen. Samt smittade ner resten med syfilis och influensa.

Träffade Micke på Fortune Light i går. När han vaknade vid bojen, som vi lämnat dan innan, i norra passet på Fakarava, var hans fru Lena borta. De har seglat ihop många år. Nu hittade han henne vid insidan av atollens rev. Hon hade suttit uppe själv i natten och antagligen snubblat över mantåget och drunknat. Så nära är linjen mellan liv och död. I Polynesien, som i Stockholm. Fast farorna är olika.

Han har en stor sorg att gå igenom. Men jag skulle hellre sluta mitt liv här bland Söderhavets koraller än skita ihjäl mig i tjocktarmscancer som pappa, inälvscancer som mamma eller som min Ylva få hjärnan upplöst av den där skitsjukdomen. Om det nu kan vara nån tröst.

Mira påminner på Facebook att det är sex år sedan Ylva somnade in på hospicet i Fruängen. Jag var inte med på natten, men dan innan yttrade hon sina sista ord innan hon föll i dvala. Hon viskade: ”Jag älskar dig.”

Hon var en ängel då, hon är en ängel nu.
---

Jag har oroat mig lite för två månaders ensamsegling. Inte så mycket för ensamseglingen eller vädret, men för att komma ensam till okända öar, utanför the Coconut Milk Run. De är konstiga på Papa Nya Guinea, sa nån utan att precisera. Men de är fattiga. Lås fast dingen i hamn.

Vi går i alla fall dit, via Penrhyn, norra Cooks Islands och Kiribati, för att ta oss norr om ekvatorn och undvika orkanerna. Kanske kommer dit i början eller slutet på februari, om någon vill ansluta där och vara med och utforska Kurrekurreduttön. Den finns verkligen, och Carl Emil Pettersson hade plantager och var urinvånarhövding över Kurrekurredutterna där. Eller plantageägare på ön Tabar, vilket Astrid Lindgren läste om i tidningen.

Sen tänkte jag segla ner till stora barriärrevet i Cairns, Australien, upp till Torres sund och Darwin.

Där tänkte jag försöka lägga upp båten ett par månader och åka hem till den svenska sommaren. Har redan fått löfte att gasta på Simons Dehler 29 ”Pluto” runt Gotland, ÅFOR. Morarnas Båtklubb!

I augusti går jag till Bali, för att i september kasta loss över Indiska Oceanen. Jag har några intresserade besättningskvinnor och män, men inget klart. I november-december kastar jag loss från Kapstaden över Sydatlanten mot Karibien. Då hoppas jag på kusin Karin.

Hon messar att deras båt Barbasol brunnit upp i hamnen i Långedrag, där de bor. Båten som fick mig att inse att långsegling är fantastiskt, mellan Madeira och Kanarieöarna. TV:n hade fattat eld när de inte var där. Djävla skit!

skosnore

Det skulle vara kul att möta Viking Explorers om de kör ett tredje rally i Grenadinerna. Andra rallyt startar från Las Palmas 6 januari 2019. Sen St Bartholome igen och US Virgins, samt Cuba. Key West och kanske Intercoastal Waterway, kanalerna längs USA:s ostkust.

Sen tänkte jag beta av New York, Vinland, Grönland och Island, samt Lofototen och norska kusten innan jag kommer hem. Sista biten har jag några intresserade gastar vår och sommar 2020, men annars är de många öppna slotar. Så häng gärna på. (Cuba är prelbokat av Robban.)

Niklas Krantz

 

Sittbrunnenfilmer