Här är jag nu:

Ny teknik!

 inreach

Det var ju så genomtänkt, tekniken på Hafsorkestern. Och så funkar det inte. Då får man tänka om.

Iridium sattellittelefon verkade ju perfekt. Telefon, gribfiler via Internet och mail. Och sms. Men där ute på Atlanten funkade det ju inte. Och vråldyrt blev det. Så nu har jag bytt till Iridium – men via Garmins nya burk inReach.

 karta

Under överfarten med Viking Explorers hade majoriteten faktiskt valt inReach. Den kan man inte tala med, men skicka sms och dela sin position via en webbkarta – Mapshare. Ännu coolare blev det när Maria Mannerstråles man Peter satt där hemma och samlade ihop positionerna för publicering på Facebooksidan. Olle Hörnlund fixade grafik och nu kunde plötsligt inte bara släkt och vänner följa expeditionen över Atlanten, utan alla medlemmar i Facebookgruppen.

Ungefär som Volvo Ocean Race.

extreme

Själv försökte jag göra samma sak, sms:a mina positioner till Peter. Men minnet blev fullt och telefonen slutade ta emot sms. Jag fick ett trevligt felmeddelande, men när jag skulle tömma utkorgen kraschade hela telefonen och startade om. Det gick inte att tömma minnet.

De andra deltagarna fick nu sms med allas positioner och kunde se vem som låg framför, bakom, syd eller nord om den egna båten. Men inte vi. Jag kunde ringa Peter på dyra Iridium Extreme och få muntlig rapport för 15:- i minuten.

Jag var i kontakt, via dyra sattellitsamtal med AST som har tjänsten och Cordland som är svensk generalagent.

- Vi kan inte göra något när du är ute på havet, sa Cordland. Du får reklamera den genom Marinwebben som du köpt den av.

Kul på Atlanten!

Sen var det gribfilerna, väderkartorna man kan tanka ner från t ex Predict Wind. Jag fick hjälp av Cordland installera deras specialprogram Direct Internet, som egentligen inte funkar för Windows 10. Så småningom gick det och efter ett antal försök på Biscaya lyckades jag tanka hem en prognosfil. Men först stod programmet och tuggade i runt 20 minuter, á 15 SEK.

- Så kan man inte göra, sa Predict Wind-supporten när jag kom i hamn. Du måste köpa till en Optimizer för 150 pund eller byta till en Iridium Go, som är mer som ett modem för dator och mobil än en telefon.

Mer utrustning var jag inte sugen på, vem vet om den skulle fungera så mycket bättre.

Och så hade jag börjat få räkningar från Iridium Extreme. Typ en femtusing varje gång!

Mailprogrammet man också skulle kunna använda för gribfiler har jag iofs redan installerat för att kunna hämta gribfiler via kortvågsradion, som inte blev klar förrän avresan från Las Palmas. Och knappt det. Fortfarande har jag inte full effekt på mottagning och sändning. Men de gribfilerna är gratis.
Men det var ju juste att Cordland var villiga att ta tillbaka Iridiumtelefonen. Så när jag var i Göteborg för en månad sen lämnade jag tillbaka den till Marinwebben. Det var bara det att Cordland hade glömt vad de sagt och tyckte att den var fixad när de lyckats tömma sms-minnet. Det tyckte inte jag, tillbaka nere i Karibien.

I varje fall löste Marinwebben det och tog kostnaden. Jag fick mina pengar och köpte inReach för hälften.

Så nu kan jag lägga ut statusuppdateringar på Facebook från havet, och jag har en kartsida där man kan följa Hafsorkestern även utanför Marine Traffics täckningsområde.

Och man kan skicka sms till mig, fast bara 40 stycken i månaden utan att det kostar skjortan. På minussidan är att det inte finns några svenska tecken på det integrerade tangentbordet, som är väldigt omständligt. Möjlighet att skriva in meddelanden via usbkabeln från datorn önskas, liksom lite smidigare sätt att skicka meddelanden. Och så skulle jag vilja ha en lite snyggare variant av kartan att bädda in på sidan (se ovan). Men det kommer nog, för detta är en riktigt smutt pryl.

radio

Gribfiler och korta mail kan jag hämta och skicka via kortvågsradion, som jag också varje dag försöker få kontakt med Oceanseglarklubben över, på 16 528 khz klockan 19:15 UTC.

I Europa är det ju numera drömläge med 4G-surf och samtal utan roamingavgifter. Likaså på franska öar i Karibien. Men i övrigt är det snordyrt, så i praktiken är det restauranger och kaféer med WiFi som gäller. Och ännu dyrare än satellittelefon om man ska ringa.

Men det lär väl bli ännu sällsyntare efter Panamakanalen kan jag tänka.

Men jag försöker hålla kontakten.

I Europa köpte jag översiktskort på papper. De flesta öppnade jag inte ens. Atlantkortet öppnade vi en gång och plottade de andras positioner på. Sen slutade satellit-smsen att fungera och vi rullade ihop kortet.

Istället har jag haft Seapilot på paddan som backup på navbordet hela vägen ner till Kanarieöarna. De skulle lansera korten till Karibien. Men de ska de fortfarande. Nån gång. Så istället köpte jag den karibiska övärlden till iSailor, som också funkar utmärkt. Även den kan man koppla in via wifi till Trueheadings AIS. Dessutom har jag en tredjebackup med gratisnavigationsprogrammet OpenCPN, som jag också använder för att visagribfilerna och planera seglingen i.

karta2

Sen är det ju de där onödiga teknikmissarna. Gasvajern till den nya utombordaren jag köpte på Kanariöarna rostade av. Men en galen motorcykelreparatör på St Barth fixade den under upprepade svordomar över kapitalistiska skitprodukter.

motor

Ankarspelet från Seasea som slutade funka uppåt. Strömbrytaren tålde inte vatten. Men där hade jag två brytare i bra-att-ha-lådan som funkade utmärkt. Inte heller fjärrkontrollen till ankarspelet har någonsin kommit till liv. Men det hann jag inte fixa innan avfärd, och sen var det ont om Seaseabutiker.

windlass

B&G-plottern har uppdaterats över nätet, så nu funkar det inte att styra med autopiloten mot en waypoint längre. Och inte efter vinden, så länge vindmätaren sitter lös, vilket jag upptäckte när jag gått från St Barth.  Framme på Jamaica hissade Aina upp mig i masten igen och jag kunde skruva i skruven som lossnat. Men det verkar som om vindmätaren inte gillade att skaka runt där uppe, för nu ger den inte några data. Så då får jag försöka shoppa en ny och klänga upp med.

Niklas Krantz

mast

matare

Sittbrunnenfilmer