Vikingar på G!

Snart avgång

Fyttirackarn vad mycket som kan gå sönder på havet. Men nu är båten snart färdigpimpad för det stora skuttet. Tyvärr inte i tid för att gå iväg samtidigt som resten av eskadern Viking Explorers.

På vägen ner läckte ju motorn först vatten, sen olja. I Portugal jippade vi av bommen. Nu har jag lyckats knäcka rattstyrningen utanför El Hierro och riggen har börjat tappa kardeler. På söndag skulle vi seglat med Viking Explorers, men vi blir liggande i väntan på nytt fäste för förstaget.

Runt öarna här nere bildas så kallade kompressionszoner, där vindar och vågor maxar tryckta mot de höga vulkanbergen. Efter en fin segling från La Palma till El Hierro med Anders och Ingela, ökade vågorna ordentligt när vi tog ner seglet och skulle gå in i hamnen. Plötsligt kändes ratten väldigt konstig.

Det gick inte att styra. Som tur är har vi ju Edvard, B&G:s autopilot, som sitter direkt på rodrets hjärtstock. Jag tryckte på auto och styrde in i hamnen. På VHF:en ropade jag upp hamnpersonalen, i praktiken hamnpolisen, som kom och mötte oss på den yttersta bryggan. Vi kunde ta oss in på autopiloten och lägga oss längs med.

Väl inne i hamn kunde jag kika in i piedestalen och se att kedjelåset hade åkt upp ända till rattens kugghjul. Hade vi behövt svänga babord hade inte ens Edvard fixat det. Men styrbord funkade. Jag hakade av kedjan, plockade upp nödrodret längst ner i stuven och vi kunde köra in till en mer skyddad plats i hamnen.

Efter att ha öppnat upp under piedestalen kunde jag konstatera att hela fästet till kuggväxeln var knäckt. Det såg inte bra ut. Men Magnus Bjellqvist på Watski, som redan tidigare via Facebook fixat rörkopplingar till watermakern, han messade Sebastian Christenson på Comstedt, som svarade att han hade sett vilken båtmodell jag har på nätet. Jag behöver en Bavaria Base Unit, skrev han. En sån hade de på lager. Tack båda för en fantastisk Facebookservice! 

Och eftersom brorsan, Uno, skulle komma ner nästa vecka levererade Sebastian kuggväxeln till Trönö utanför Söderhamn.  Tullen blev mycket intresserad när Uno kom med sexkilosklumpen i handbagaget på Ryanair, men han kom igenom.

Det känns ju bra att den nya styrväxeln har förstärkningar där den gamla brast. Fast å andra sidan betyder ju det att Lewmar är medvetna om att den kan gå sönder just där. Jag är inte den första som råkat ut för det här haveriet.

- Det finns en förstärkningsbricka som använts till de större Bavariorna, påpekade Bosse som jobbat med Bavaria.

Tack för det, på en liten Bavaria spelar det alltså ingen roll, enligt Lewmar!

Försäkring var ett annat problem. Alandia ville inte försäkra mig längre än Kanarieöarna. Båten är för kort, under 10 meter, och för billig.

- Köp en större båt, tipsade försäljaren. Men vi tänker ändå inte försäkra dig om du inte ska hem till Sverige direkt.

Försäkringsbolagen tycks inte vara intresserade av att försäkra långfärdsseglare. Flera andra i Viking Explorers har sagt upp Pantaenius, Alandia m fl. Men till slut fick jag tips om holländska Paul L´Orty som försäkrar mig i Karibien. Sen får jag se. Men då måste jag besiktiga riggen.

Mina vant och stag är lika gamla som båten, 11 år, förutom akterstaget som jag bytte i våras för att få antenn till kortvågsradion. Och när Alisios riggare åkte upp i masten för att inspektera hittade han en kardel i ett undervant som var av. Så då var ju frågan om jag skulle byta bara undervant eller hela bidevitten.

Om allt fungerar har jag ju tänkt fortsätta ut i Söderhavet och då vill försäkringsbolaget återigen ha en rigg som är nyare än tio år, så det är ju lika bra att slå till nu, tänker jag. Dessutom kan det vara praktiskt med en rigg som inte går av. Alisios är ju Seldénrepresentanter och billigare än hemma. Så jag har beställt ny rigg, fast i det starkarare wirematerialet Dyform.

Men i går när de tog ner förstaget för att byta det upptäckte de att det bara är 6 mm. Inte 7 eller 8 som de trodde. Och en 6 mm dyformkil för att fästa förstaget hade de inte hemma. Den är beställd från Teneriffa och kommer förhoppningsvis på måndag. Så vi missar Viking Explorersstarten på söndag.

Men det är det fler som gör. Skruvar i generatorn och försenade bankomatkort gör att fler startar senare. Faktum är att det nog bara är 4 av 13 som startar söndag. Men det här är ju ingen tävling, och att Vegan ”Astrid” får lite försprång är väl bara bra.

Vi förresten. Jag trodde ju jag skulle segla ensam. Men nu blir det doublehanded. Ina Notice skrev att hon ville segla med på Viking Explorerssidan, och eftersom det funkat bra med Per Karlsén i Portugal så gör vi ett försök, trots att vi aldrig träffats förut.

 

Så nu har vi bunkrat, hängt upp frukt och grönsaker i nät, stuvat mjöl, ris, pasta och konserver i kölsvinet. Återstår att packa och surra gummibåten på däck, skrubba båtbotten, tejpa skarven på livflotten, kolla om vindgeneratorn funkar, fixa sattellitmailen, kompletteringshandla gaständare, diskborste och vitkålen som råkade hoppa ur och ramla i bajsvattnet i hamnen när den placerades i fruktnätet.

Fullständig rapport om seglingarna runt Kanarieöarna får anstå tills det lugnar sig, förhoppningsvis till havs. Likaså beskrivning av utrustningen av båten. Däremot hoppas jag kunna komma med korta rapporter från Hafsorkesterns resa över havet via Sittbrunnens Facebooksida och Kerstin Brorsdotter som lovat lägga in uppdateringar. Kanske kan jag tom få Marine Traffic att uppdatera via specialmail från sattelliten.

Från Martinique till Belize finns det fortfarande plats ombord under våren, om nån skulle vara sugen (datum i tidigare bloggpost).

Ses
Niklas

 

Sittbrunnenfilmer